bland 18, JUL PLM. ullter och 40 dlude ders lyla nio måärårer på året; det woredå wida bättre, att flyttå tem ala söterut och unterhålla dem bland oss fielfwa. Twärtom är Norrland ett utt mänga affeens ven lyckligt lottart och rikt land, fastän till en rel och ör närwarande ur ständ att funna föra fina innewånare ensam: på åferbrut. Men en stor vel af inner wånarne i wåra färer hafwa ide beter återbrut, de jöra fig ändock; det börriga Cuatand fan ej met sitt högt upprrifna återbruf föra fina innewånare, de leswa äntock yppigare än något annat land. Orsaten till nören i Norrland är, att hushånningssättet är förwändt, att jiwen: ffa styrelsen egnar det tiggar gäfwor, men ej den förnuftiga omsorg om landet, fom ffulle göra dessa obehöfliga. Att ett laues innewanare med få rika tillgångar fom Nerrlants på förjorj: ningometel, såsom beslapeslotsel, sleg, bergwert, jagt, fiste oc sjcsart m. m., stäler nära på Hela ansprälet på sitt uppehälle på det i och för luftstredets wauftlighet mindre tydliga aterbrutet, maste wara högst crätt. SÅ länge ide boskapen frusit ihjel, slogen netbrunnit eller blifwit bortförd af banggbölingarne, ej tillfalle saknas till bergebrut, all jagt ec) allt fiste slagit telt och aua slepp ej bliswit tagna of fienden, au stojd och näringoflit falnare asfsattning, berte ingen bungerenör finnas i Nerrlant, om få hworje färesoch potatis-plantabortjrunt. Men få länge entast slogen i Horre land sköflas up baggbölingar ap alla slag, måste Swerise betala i sattinstatt åt Nerrlänningarna re milliener vilsta: ler ba.gböle-patreneina störta. Så länge Norrmännen hafwa all fraltfarten på Norrlants alster och behof, måste Swerige betala i fattigstatt åt Norrlänningarne allt hwad Norrmåännen instörta verpa. Så länge bergsbeutet och boskupeskötseln, slöjter och näringofliten ligga nere i Norrlant, måste hwad derisrån stulle lemnas till sötan åt Norrlänningarna rels i första hand, dels genom utbyte aj sörerns arbeten, of Swerige tilstjutas i norrläntsk sattigskatt. Så länge Roris land mot bet öfriga Swerige är i fat nad af jernwägar, måste Swerige i fats tigffatt till Norrland betala en stor rel af väntan på lostnaden för tesjad anläaggante: rätna anslagen at de nödlitante Norrlänningarne från 1809 till nu. J deeja och flera omständ igheter lig: ger förhållandet, hwarsöre Norrland tid efter annan är Sweriges fattighus. Det fanns en tiv, vå til och med tet bördiga Stane unrer samma förhållanden fom Norrland, att man icke tillgodogjorre sig dess vifa natur, hemsöttes af hungersnöt, t. er. unter Gustaf ven 3:tjes tid, Sjelfwa Norrlands återbrut bör ftällas mera förnuftigt och man bör unter: föla, om ej andra säresslag skulle tunna bättre än tet fyvtläntfra tornet motstå tuftjivecdet8 inwerkan, och ide ensumt bygga störren på tetta oc) på de äfwen ömtåliga potäterna. Man wet ju, att i Siberien finnes råg, på Kamschattka hafre, månne icke dessa särtesslag i Norrland skulle funna odlas jemte tornet? men vet bör wara utsäde från nämnde ställen. Lin och hampa, som wäxa förträffligt, böra mera oclas i Norrland. WBindärin: garna böra anlitas. Under en föregaende styrelse arbetates under assessor Plaoxe: man derför, nu är det lemnadt åt sitt öde. Hur är vet mer falpetertillwerk: ningen? Hwarför indrogs ten utförjelbelöning af en riksdaler och femtio öre för hwarje famn med, fom från Norr: land förreg till Stockholm? Detta och mycket annat borde längfivrelserna i Norrland rikta fin och folkets uppmärtsamhet på. Jernwägar behöfwer Norrland mer än det öfriga Swerige, vå wattenwägarna länare äro stänada, af: stänten större och medelst en jernwäg ifwer Norrland och Finland. Sweriges jernwägsnät sammanbands med öfriga Europas. Men lanrshöfringarna i Rorrs land tjena för lönen och hatten, det will säga, be uppbära lönen derför, att re bäåra uniformen, och derför och få länge blir Nerrland Sweriges fattighus, och Norrsänningarna lefwa för vagen lita med läussstyrelserna och funna anse mifwäxtåren såsom lyckliga tillfällen att be: statta hela Swerige, ide blott genom de bidrag de taga, utan aenom den skräck de ästadkomma och hwarigenom priserna på spanmål stegras för alla landets öfriga brötätande innewånare, fom ej sjelfwa it ta åker bruf Mu räddninngaynorat mid eldsmådor