Norrländska Korrespondenten – 22 oktober 1867, sida 3

Detta wore emellertid i sjelfwa mere fet ingenting annat, än att låta mennis skor till tusental dö efter dewillningsvifsdaler, ehuru, undantagswis, i oms wändt förhållande. Också fattigdomen må för en gång äras med försteget! Och tet är detta, fom mi falla bes mwillninagrifgdalerng triumf Sambhällets despot war han förut; men att han nu få djupt införlifwat fig ifolfmeriwes tandet, att han på fullt allwar fon tänkas berättigad att taga te menniskors lif, fom inga bewillningsdalrar hafwa, för att göda dem, fom redan fitta kring egyptiska köttgrytor, det är en fonfer qvens, få ftorartadt infam, att vet just bör wattnas i munnen på Mammons öfwersteprester.