Norrländska Korrespondenten – 10 september 1867, sida 3

beten i England. er korrespondent ande: Alderman lifwit adlad för nkesätt och tills den lägre flags ortförande han latt åstadkomma g3u bostäder, har rligare en serie ct kontrakt med p. härstädes om r, fönster, ramar vilken leverans n den swenska holm. Nämnte här sjelft och bosatta agfocit, arbetat mycket )Dikation i Eng dem med båda r i Göteborg och nast är arbetet ara 25 procent terlows uppgift ten. MRaturligte utföret i engelsk gelska ritningar. jabritat finnes de större entres attigare, om oc äro få höga. kappsegling har Newyort och San perskeppen af förs orton och Prima ans ur Newyorks bredwid wars Ovof, och det på hafwarne tunde Betydliga fumskepp först slulle rten. De båda linien i Atlan: dag, ehuru ide De infeglade i a dag och utfegs sledes på samma en i Stilla haf: nder samma lons kommo till San — det ena icke andra — efter siömil. Denna vis på den Noge en erhållit, och man kan skänka Maurys ledning Yr windar och val. vitsdagsmannahr Koch, och je förut afsagt fig A. R. Faltman Paris. Sariferforrefpons usti om täflingss och brål är den nserten inställd. o hr Hammerich och hang fredshymn undanpetade, iom man ffulle säga på studentspråket. I ftället har kejserliga ftora operans direktör hr Perin till i öfwermorgon lördag annons serat en representation enligt följande pro gram: 1. Trubaduren. 2. Upsala ftudens ternas sångchör: Hör of Swea, Suomis sång. Wåren är tommen. Nedeus pol sta. Brudsärden i Hardanger. ÅAngbåtssång. 3. Giselle, pantomimballet. Jag endast refererar ett saktum, då jag säger, att förbittringen mot de härstädes styrande Danskarne är stor och allmän. Utom den minst sagdt förmånande tilltag: senheten att i allt wilja ställa fig framför Swenskarne, kan man ide undgå att beundra den naiva sjelftillit, hwarmed man försölt att swinga fig upp. Så länge wi ide göra oss solidariska med danskarne, fan det wara oss litgiltigt, huru mycket dessa utmärla eller tompromettera sig. Men man fan ej undra på att wåra gossar finna det något för starkt, att man welat begagna dem fom piedestal på samma gång som man komprometterar dem och hela wårt folf genom sitt foj (jag rejerevar studentspråtet) och fina omogna före: tag. De finnes wissa drag i det danska lyns net, fom äro för swenska finnen motbjuz dande. Denna intelligenta egenlärlet, dens na förtäckta men ständigt mwatna fjelfwifts het har, få börjor man nu tyda, alltför länge lekt med of Swensfar, fom utmärta oss för en ridderlig godtrogenhet och en enfald, som hos oss widlåder till och med geniet. Utom de större anledningarna till missnöje förekommer en mängd nålstygn, fom underhalla bitterheten. Såsom exempel will jag endaft omnämna ett par. Oattaot den danska nationen ide tunnat lemna ett enda dugligt bidrag till denna, fom jag hoppas snart lyckligen öf: werståndna sångartäflan, fann man här: omdagen en stor jätteaffisch om den rysligt tillämnade skandinavista festkonserten, der man läste Danmarts namn framför Sweriges. Saken tunde wara en fmå sak, om man ide tyckte jig spåra en wiss batslug tonseqvens i denna riktning. Pa Fue Raubourg S:t Denis, der de swenska studenterna hafwa sina logementer, swajar en jättestor dansk fana utanför porten. Längst inne på garden ser man en swensk. En liten talför dansk jude, som är något slags adjutant åt hr Hammerich, swarade, då man gjorde anmärtning häremot, att man icke i Paris wisste hwad Swerige war för något, men att hela werlten kände till Danmark. Jag war icke närwarande och ton sålunda ide intyga sanningen af denna uppgift, men att fådant berättas är i alla fall tarakteristiskt för stämningen. För att icke blifva missförstådd bör jag tillägga, att från swensk sida alldeles inga intriger företommit. Snarare tunde man förebrå wåra styrande för mycken pasfiviz tet. Det är Danskarne sjelfwa, som gjort sig omöjliga, och det är kejserliga operans direttör, som i sista ögonblicket nödgats lasta dem öfwer bord. Så, som saterna stodo, är det bäst, fom skett. Dagl. Allehanda gör med anledning häraf följanda reflexioner: Wi hafwa efter moget öfwerwägande offentliggjort ofwanstående bref, hwars ins nehåll öfwerensstämmer med de underräte teljer wi mundtligen erhållit af flera från Paris hemkomne Swenskar. Den asigten tyckes wara enhällig, att Danslarne i Pa ris ide handlat få, fom Swenskarne i deras ställe och under omwända förhållanden säterligen skulle hafwa gjort. Det tan ice wara annat än nyttigt, att man säger hwarandra rent ut hwad man tänker och ide i ewighet fortsätter att öfmermåla allt med en falft ffandinavift sernissa. Ehuru det i allmänhet ide är viktigt att göra en hel nation answarig för några dess medlemmars handlingssätt, oh ehurn wi skulle welat hafwa några uttryck i of: wanstående bref litet modifierade, är dock hwad fom nu inträffat mid detta ffandinaviska samarbete af den natur, att det lämpligen kan tjena till ett flags prof uppå, huru det en gång ffulle fomma att gestalta fig, i fall wåra standinavers fträfwan efter en politiff förening med Danz mart på grund af båda staternas Lita bes rättigande skulle winna framgång, utan att man på förhand hade noga bestämdt, hwiltendera fanan skulle fitta utåt gatan och hwilkendera inåt gården Wi anse det som ett synnerligen mig: tigt resultat af sångarefärden, att de Ynglingar, fom en gång komma att större eller mindre mån bestämma fosterlandets öden, fått tillfälle att göra egna erfarenz heter, egnade att utbilda deras omdöme om huru frågan om en pulitiff förening med Danmart tager sig ut, då den föres ifrån frasernas till den praftiffa mertlighetens område. Måns Månsson skrifwer under den 31 Augusti från Paris, bland annat, om tons serten: —.— Då trädde Upsalatruppen fram, manstark, Iman, och wiss om segern. En tenor har bekänt för mig, att hans hjerta klappade förskräckligt: men det tunde dock ingen fe på honom mid tillfället. Han har också en rymlig och bastant stofthydda för ett bra hjerta att arbeta uti, och han sjöng fom en engel, han alldeles som de andra Hör of Swea! skallade med traft och wäckte söderns barn till uppmärtfamhet, hwilket de sedan med både händer och strupar betygade. Men när Brudfärden och tlockesången tonade i luften, då gick det dem kårar öfver ryggen, och när föngen bortdog långt bort, få att man tyckte fig höra wår hembygds furumoar inftämma i fjerran, då bröt det ut ett ursinne, ett hagel och owäder af handtlappningar och bifall; prisdomrarne logo, nickade och tlappade fina händer, och de swenska yng: lingarne stodo der näftan bleknande för den storm de hade befwurit fram rundt omtring sig. Ja, sannerligen tror jag icke, att allesammans woro djupt gripna af stundens betydelse, och många woro de, som hade behof af att söta uttrycka hwad de tände, och jag hade den glädjen att hela aftonen få höra på. Så snart det hunnit blifwa någorlunda lugnt i salen, uppsteg juryns president och tillkännagaf hwilta fom erhållit pris och hwiltet pris hwar och en hade för wärfwat. Det blef nu helt tyst derinne, att jag rilitigt förwånades öfwer att Fransmän få kunde tiga. Från konserten rusade heta styrkan ut för att andas luft; tlockan war öfwer half ett på natten, men all trötthet efter långa timmars qwalm, wäntan och spånning war förswunnen, och man wille ide ftiljas åt. Allt hwad Swenskar hette, här bo fatta herrar och damer, erpojfitionsbeför tande och studenter wandrade i ett långt tåg till Caf du Susde och fyllde i ett ögonblick hela lokalen. Punschförrådet led betydlig skada, fastän buteljen kostade icke mindre än åtta franes, men de, som hade råd, bjödo rundligen åt dem, fom blott hade törst. Hr Fröst föreslog en ffål för d:r Arpi, fom denne beswarade med en tanfe på wårt fosterland och affjungandet of Wäårt land! Polisen fom snart in och tyckte att toftet borde stängas, men lät tala wid fig. En polislöjtnant fom flutligen i egen perfon för att ftöra mår glädje, men efter en förllaring af hr Fahnehjelm tillät han wärden att hålla öppet, så länge han wille, men med det wilkor att han icke finge servera något åt någon annan än Swenskar; hwillet inbragte honom en ffål och ett smickrande tal af löjtnant Brandelius. Det war swårt att gå hem den natten, och fanningen att föga war klockan öfwer 3 på Mors gonen innan tafeet blef utrymdt. Hemma i tasernen gingo dyningarna sin gång hela timmen efteråt. Alla woro de nu de ftörfta sängarne i werlden, både de pratande, de snarkande och de hyfs jande. Kejsarinnans af Frankrite medaljörer klefwo barbenta omfring i blotta chemisen och höllo tal om Sweriges höga fultur, ända tills sångarskaran hörde mus siten från drömmarnas rike. Ur ett bref till (H.-P. låna wi följande: Bland de mest framstående fångtörerna woro utan twifwel S:t Ccife de Nancy, Orpheon de Garonne fom redan wid sitt inträde helsades med applåder, troligen för deras kostym, fom gaf dem ett så raskt och frimodigt utscende (de buro blå blusar med guldränder samt röra mössor med stora hwita eller blå toffsar); La Socicts de Ömeve, säåtligt folt som ockjå helsades med applåder, men hwars fång, ehuru jemförelsewis rätt god, ej på långt när häfdade det rykte fom föregått dem; samt slutligen Les enfants de la Belgique, fom onetligen på ett utmärtt fött utförde fina swåra ftycs ten, men fom ändå saknade den friska tlangen, den mjuka böiljgheten i röstuttrycket som wi Swenskar äro wana wid att beuns dra hos wår studentkör. Fransmännen, som aldrig blifwit bortskämda med dylitt, funno Belgieruas fång förträfflig, och Helfade den med så starsa bravorop och ap plåder att, fom det påftås, en och annan student började blifwa bange, Men nu uppropades va fjocittE des dtudiants I Upsal. Nu blef der allmän uppståndelse alla halsar sträcktes, alla wille fe de läng: wäga resande. Lugnt och twärsälert, fom hemma hos sig, marscherade de fram och ställde upp sig å den för körerna afsedda platsen, fom sunart fylldes, men ämm synteo på den smala gång fom bakom fittplatserna war lemnad åt exekutörerna för att passera fram till fin möterplats, en lång och oafbruten rad af hwithufwade hynglingar, fom alla begåfwo fig fram med