Norrländska Korrespondenten – 6 september 1867, sida 3

Med dessa ord steg han upp och be. fallte att i trots af den fena timmen framföra hans häst. Blott hang adjus tanter jemte ett litet detaschement drar aoner fingo åtfölja honom, och han red bort, utan att taga afsked af wärdinnan eller hertigen af Arayle, ty raseriet, fom kokade inom honom, tom honom att glöms ma all höflighet.