Norrländska Korrespondenten – 3 september 1867, sida 3

uppstursig fånge dessa små njutningar twingar honom tillbaka inom de utstakade gränserna, och med förnöjsamt finne bör jer han fin rygg under lagens straffande hand. — En hund från Krim. Döden har i dessa dagar bortryckt en i Krimkriget deltagande, setermera mycket beryktad warelse Efter slaget wid Alma fann en sergeant, fom kommenderade en afdels ning, hwilken skulle begrafwa de döda, en hund, sittande mid en död rysk officers lif. Sergeanten tog wärd om denna hund, fom fick namnet Sam och medföljde regementet till lägret utanför Sebastopol, hwarest han qwarstannade. Hunden blef soldaternas favorit, deltog i fyra bataljer, fick silfwermedaljen med fina fyra ektöfsslöjfer af silfwer samt följde regementet sedan troget hwart bet blef fom menderadt. Han kände noga alla fignaler, men mest grötsignalen, då han mar säter om ej allenast fin ration, utan oc en och) annan extra god bit. Han dog nyligen i Chatham och begrofs under militärisk honnör (musik och skott), ätföljd till arafwen af öfwersten, officerare och manskap. Så skrifwer åtminstone G. H. T:s korrespondent. ö — Hundens trohet. J ett engelskt blad läses följande exempel på en hunds trohet. En af lätarne wid hospitalet i Netley wid Southamthon företog för nås gra dagar sedan, åtföljd af sin hund, en wadker Newfounndländare, en längre fpatsertur. Då han fom hem, saknade han några bref, fom hade legat i hans rod: ficka; likaledes hade han förlorat hunden under wägen. Denna sistnämnda omständighet förundrade honom ide, ty hun den sprang ofta ensam omkring, men för: lusten af brefwen war honom få obehag: lig, att han dagen derefter beslöt att gå samma wäg som dagen förut, för att om möjligt återfinna dem. På en mils af stånd från sitt hem observerade han emellertid till sin stora förwåning fin hund, som trofast låg wid sidan af brefwen och höll wakt öfwer dem. Det trogna djuret hade hela natten, inalles omkring 16 tim. mar, bewakat sin herres egendom. — Wid Rus Constantineh i Paris ligger ett hus, sex wåningar högt, med en fasad på fem fönsterlufter, hwars egare, som heter Pernot, uppfört detsamma helt och hållet med fina egna händer utan nä gon mennistas biträde. Han började der med 1844 och fick det färdigt 1857. Öfwer dörren åt gatan har han fatt föl jande inskrift: Labor improbus omnia vincit. Jag har byggt mitt hus ensam utan någons hjelp och utan att någonsin hafwa lärt något byggnadshandtwerk. Den 25 Augusti 1857. Pernot. — Nru skall detta hus, fom ger fina 4—5000 francs årligen i hyror, erproprieras. Egaren skall följaktligen erhålla en betydlig töfeskilling; men huset har för honom ett utomordentligt högt wärde och han sätter till den grad en stolthet och lyda i det mirakel af arbete, tilltagsenhet od ihärdighet han ådagalagt genom def; byggande, att han gerna skulle försaka hela erfättningssumman, om han funde få behålla det till döddagar. fortfor han, i det han wände sig till alla