Norrländska Korrespondenten – 2 augusti 1867, sida 4

Ett ord ännu, så går jag mina färde: Wår tits framskritande må ba sitt wärve; Men maången tunga finns ej bättre nu Sn forn om bos eu Stofbolmfårodvrariin. Och fom ben är säft lika arg ech bitter, Så är wäl bäst hon sitter fom bon sitter. Ty skulle alla tungor komma lös, Hlef vet en kenferens, fom blef famös. E. Sitt.