Norrländska Korrespondenten – 2 augusti 1867, sida 2

Lady Nessby. En berättelse från upproret i Skottland år 1745. VI. Alick Campbells flykt. (Forts. fr. n:r 60). Med vindens hastighet sprang han till platsen, och utan att en gäng se sig omkring, hoppade han upp på en af de tillreds stående hästarne. Men hvad höjde sig väl nu på hans högra sida? Det var en qvinna, ötyer hvilkens kinder tårarne runno strömvis, en qvinna, som icke kunde tala för högljudda snyftningar, utan endast omfamnade hans fot och betäckte den med kyssar! En månstråle föll på qvinnan, som var utom sig af glädje, att hans räddning icke hade slagit felt; men månstrålen lät Alick Campbell se hvem han hade framför sig, och på en gång kom han i håg, att han hade denna qvinna att tacka för sin dödsdom. Ett fruktansvärdt raseri fattade honom, : hillbaka, eländigar, skrek han pvill du för andra gängen förrada mig ? Alick, min sono, suckade Madge, som endast med möda kunde frambringa några ord. Tillbaka, du satans utkoraden, skrek för andra gången Alick Campbell. Ha, I 9