sysselsatt de ameritansta wetenstapsmannen, och helt nyligen har marinministeriet låtit i Boston företaga en mängd försöf fom synas ha haft ett mycket tillfredsställande resultat. En kanonbåt, lallad Palos, blef anwänd till dessa försöl. Den hade förut bliswit vyggd för regeringens rät: ning oc skulle ha en hastighet af åtta lnop i timman, en haftighet fom man als drig med kol lyckats få homom att öfwer slrida. Först gjordes denna tanonbåt sast wid kajen, och möjligheten af att frams bringa ångan förmedelst petroleum blef bes wisad. Den fändes derefter på en prostur nedåt hamnen. Man fick upp ångan på 25 minuter med petroleum och PRalos ångate nedåt hamnen och tillbalka igen, en sträcka af 25 engelska sjömil på en tim ma och 55 minuter. För denna tur bes gagnade den blott fyra tunnor petroleum. Elden tändes och flädtes ungefär lita lätt fom man tänder oc) fläder en gaslåga. Båtens eldstäder fom ursprungligen woro byggda för tol, blefwo med jemförelsewis ringa kostnad försedda med brännare, till hwilfa petroleumet leddes genom rör från behållaren på däcket. Brännarne förman: lade genom fin egen hetta det i rören marande petroleum till gas, och i denna form förbrändes det. De frambragta lågorua äro utomordentligt heta, och det under ifrågawarande proftur förbrända petroleum frambragte lila mycket ånga fom 20 gåns ger dess omfång i kol — en betydlig be sparing af rum på en atlantisk resa. Res trolcumets farliga egenskaper synas wara den enda olägenheten mid def anmändans de på detta fött; ty eldstäder, inrättade för kol, funna med obetydlig lostnad omarbdes tas till för ändamålet lämpliga. Förrådet af petroleum är nu så mycket större än eftersrägan, att det till och med nu då tre sjerdedelar af lällorua i de produceras de tralterna äro öfswergifna fan köpas för 2 d. pr gallon. Def billighet gör det derföre också särdeles lämpligt att amvändas till frambringande af ånga. — Swenssa missicnärer i Abyssinien. J Petermanns Mittheilnngen, häftet 7, 1867, omnämnes, att evangeliska fojters lantestiftelsen i Stockhelm gruntat en miesien i Abysesiniens nordliga gränglänter. Missienärerna Lange, Kjellberg och Curlsson, hwilta i början af April 1866 anläntt till Keren, en tatholsk missions station, fortsatte ten 30 April rer san till lantskapet Barea, dit re efter fem tagars färd anlände till byn Mio: gelo. De beskrifwa tlanret sasom behag: ligt, fruktbart och wäl ottart. Folket betänner fig till Jslam, talar ett järs stiltt sprat, ech enrast få förstå arabiffa. J politiskt hänfeende äro ve beros entre såwäl af Egypten fom Abyssinien och erlägga tribut till båra. Från Mos gelo wille te begifwa fia till dei aranns skapet boente bhetniffta Kunäma, för att der qwarstanna. Då re på förfrågan härom ef en höfving erhållit ett nefonde swar, begåfiwo Lange och Carlesen fig till Ariabo, hwars furste har ett öfverherrskap öfwer Kunäma. Tillfälliatwis woro några of surstens folrater i Mo: gelo, för att rer invrijwa ffatter, och till vem slöto fig de båra Swenskarna, utomertentligen lätt utrustarde, ingen wäst, blott ett par underbyxer — och en tunn linnerock. (De betecknare ors ren har t:r Petermann ide kunnat öfwersätta). Twenne tjenare buro deras resetost, bestående af kokart fört och turrab, och ve sjelfwa hwar sin lilla rensel. J Tenrar, ter ven förenämnte höfringen bortre, erforo te, att tet gifna afslaget war falskt, och de erhöllo tillätelse att qwarstanna i Tendar. De forts