Wid 2:dra fråan anmärltes criktig bebhanrlina i görselstaten genom bristande blandning of götseln frän elika kreatur såsom hufwudsakliga felet. Götselns upplägganre i smärre bögar på fälten ogillates; bättre wore att utbreda göre seln med samma den utsördes. 3:dje frågan blef tillbör ligen apestro. ferat för den evasiva uppställningen och stort mer sades icke derom Wid 4:ve frågan förordade en tel öfs wergörning jemte messlupna sälts öfwer: harfning; andra åter ansågo fältens harining ebehöflin. Ånugswattningen hade förwärfwat både wänner och owänner. (Den, som lyckae prisar, den icke, ratar). Swafwelsyrad ammoniak prifates fom öfwergörningoämne, utsådd straxt före: rennwäder. — Diskussionen öfwer 5:te frågan delade meningarne i twenne hufwuddelar: rvif ningslän eller premier. Båra åsigterna hate warma förswarare; ven förre ffulle säkerligen wunnit de fleftag bifall, om ite fruktan för swårigheten att anskaffa tillräckliga medel warit en hållhake. Ec mellertid remitterares båda förslagen till förwaltn.utskottet för witare utredning. Wid 7:ve frågan, fom tycktes afse tet tillämnare stamholländeriet, yttrade fia egentligen blott en enda talare, fom ut: bretre fig wirt och brert öfwer fnart sagtt alla mera allmänna utläntska ra: fer; han hade dock äfwen någon erfaren het om ten allmänna landtrasen, om hwilken han wisste, att ett och annat bättre utfodrart exemplar uppbrinaats till 5 kannor pr tyan, ehurn de icke stått afsinate längre än 6 weckor. Swaren på 9:de frågan uppgåfwo åts stilliga orsaker till det öfwertlagade förs hållandet, än bristande skönhetssinne hes allmogen, än obekantskap med wilkoren för trärgärdsmästarens biträre. En tar lare önskare att trärgärtsmästaren skulle kringresa opåkallad, likasom andra opeftlar predikante sin widtom; men denna åsigt wann icke parti, ty man fruktade båre för tyra resenälningar och brist på åhörare. Wid 11:te frågan kommo många Foffepannans synder i dagen, och bon bar i sanning ett långt syn: a register. Jngen enra uppträtte till hennes förswar; ty än drog hon alla penningar ur landet, än beskylltes ben för att åta sylleriet, hon war bondens wärfta fiende och hang dyraste busgeråtesartikel, örygare till och med än rebetsedeln. Somliaa önskare en ordentliga komplott emot henne och betta hare såkerligen blifwit bennes död; lyckligtwis lyckades man ide beter dernti. Man inskränkte sig i stället till att taga aftryck af en äldre uppsats i ämnet för utdelning i socknarne. 6:te och S:te frågorna befwarades icke. Expesitionen war illa besatt; intet smör, ingen ost, inga nötfreatur, inga alster af hemslöjter; endast 3:ne häfEfreas tur, nägra plogar, och mullskopor, en ratsånings-maslin och en mindre wanlig mullharf samt några kafor, ide nörbrör, utan af krastigaste slag, ehurn troligen af nöden framkallart — det war nemlis pen berett af benmjöl med tillsats af 14 råamjöl. Förslaget till prisuttelning förersakade en kort strid, huruwira en märr, som icke war uppfödd af egaren kunde anses belöninasgill. Ehuru märren fick behålla fina 7 specier, i sanning bederliat tilltas act, föranledte hon tock det ftadnandet för framtiren, att kreatur för att funna belönas, böra innehafts af egaren, en häst 3 år och ett nötfreatur 2 år eller af honom wara uprförra Utom den meranämuda märren belö: nades ett I års gammalt föl, en mindre, fom oss syntes mycket swaat byaad, jernplog, en musskopa af wanlia kenstrultion samt den förrberörda brödkakan med hwardera fina 3 srecier. Mötet, som börjare I. öfwer 12 pi tagen, hann offlutas till akl. 4 e. m; för war man då icke rask, fom merhann få mycket på få fort tid och unter en tvryc: fante wärme. Derrefter intogs midrag i herr Kahns salong och punschares samt skalades på kägelbanan. Derefter reste främlingarne bem med Hernösand och wi norvanffogge bor återgingo till wåra hwardagliaa wärf, sedan wi sagt wåra gäfter ett sista flö dande farwäl. Tidningarne metdela nu några autentika upplysningar om Maximilians af: rättning och dermed i samband stående emständigheter. Enligt dessa uppaifter bare baren Magnus, Preussens gesandt i Mexito, och Enalands representant be-, aifwit sia till presidenten Juarez i San ——.122 A— UÖ