Norrländska Korrespondenten – 26 juli 1867, sida 4

Änta tills månen vå himmelens pell Bårar qwäll. Då par om par Söker en tufwa i lund, Lita gort bwar, Blott ve få spräka en stund, mFörkläven är vem en obekant lyx. J fröknar, hwad tycks? De fria helt entelt: Såg will du mig ha? — Och få ja. Så går ret till Uti Guds fria natur, Trasten fin drill Spelar i ångande fur, Bäckarna glittra och skogen står grön Kring krusiga sjön; Och än öfwerallt finns af Eren en bit — Stynda rit, (F. J.) Lea.