hade besörjt öfverlemnandet af det falska brefvet åt Alice, och red derefter ofördröjligen tillbaka samma väg, som han nyss hade färdats, för attse hvad det hade blifvit af hans kamrat, hvilkens långa uteblifvande förundrade honom. Inom kort hade han uppnått den med blod fuktade marken, hvilken varit skådeplatsen för säktningen emelJan Alick och Ulrik, men af Alick syntes intet spår. Nu återvände han tillbaka till Edinburgh, ty en langre frånvaro skulle kunnat adraga honom förebråelser; men han förblef icke overksam, utan gjorde så manga efterforskningar, att han slutligen fick veta hvad som blifvit af hans kamrat. Snart hade han öfvertygat sig om, att Alick var svart sårad och tillika fånge hos Cari Edvard. Ja man berättade honom till och med, att Alick ej skulle kunna tillfriskna, och så uppstod småningom hos honom den tanka, att han sjelf skulle kunna af Alices fangenskap draga samma fördelar, som Alick hade haft i sinnet. Ju oftare han red ut till Lenlithgov, desto mera utbildade sig denna tnnke hos honom, och ändtligen hade han beslutat, att han genom en våldsam förbindelse med Alice skulle blifva lady Nessbys arfvinge. IIelt gynnsamt kom för honom i detta hänseende Jakobitiska partiets framsteg. ty hanhoppades att på ett eller annat sätt erhalla nagon plats hos dem, hvilket. sasom vi ofvan hafva sett, genom att förrada Edinburgh fullkomligt lyckades honom. Han hade ju denna natt erhallit Lochiels bestämda löfte, att den första bön, som han framställde till prins-regenten skulle utan invändning blifva beviljad! Hvem kunde väl alltså ställa honom till ansvar, om han använde straffvärda medel, för att tvinga Alice till eftergifvenhet? (Furts.)