Ur Norrlöpinas Tirninaar reprobus cera wi nedanstående uppsats, fom för landtbrukaren synes funna blifwa till myc ken nytta för hans åkerbruks upphbjels pande: Något om pudrett. En klagan töres öfwer allt bland jord: brukare: Act, om jag bade görninasämne! men ingen tager wara på eller wårdar sia om det han mertlinaen i vilt mått eger, och kreaturs egaren wistas ej i larugårten få mydet, att han infer hwad han förlerar. Wir mintre tarnaärrar är utferrinpen ombetrorr åt unaa piaor, och wid de större, hwilta mestarcie ärerutlemnade till arrendatozer, förrättas arbetet på samma sätt. Kreaturen utdrifwas en, högst twå aånger om tyanet, till watten, tå en stor del af pörfeln förloras och förtrampas, ehuru te fordra dryck fyra a fem gånger och mera wid tet torra forret, om de erhalla watten inne i huset. Gödseln iilllotform och ströet lita torrt, fom vet lägges till kreaturen, lastas på åtstilliaa ställen å sörselhögen, ter ben wål uttorkas ech i i fåvant tillstånd utföres på ötern, hwarest den på Hf—ttt..