Norrländska Korrespondenten – 19 juli 1867, sida 2

på det senare bar man lagt få stor wigt, att till och med den ewiga saligheten ans setts bero på dess behöriga ialttagande. Och kunde det wål wara annorlunda, då det ju är ett Guds bud. Men är ide försatsen: Ser dagar skall du arbetab, lis fafå mycket ett Guds bud? Det senare har man dock ansetk fig funna utefluta ur mår ra tio budords tert, oaktadt det är med dem osliljaktigt förbundet, fåfom hwar man sjelf tan lära infe derest man will flå upp 2 Mos. 20 kap., I och 10 v. samt 5 Mof. 5 kap. 13 v. Ej underligt då oc, att man kunnat stifta en hop andra s. f.fwilodar gar, utom hmwar fjunde, hwiltas iakttas gande ju ftår i uppenbar ftrid mot budet: ESer dagar skall du arbeta.— Dock finnas kristne, hwilla taga det fer nare budet på fullt allwar. Dit hör färs ffildt Hela den stränga stottska kyrkan oh åtffilliga andra. Men inom den lutherska twekar man ej att ftämpla ett påyrkande af samma budords helgd såsom nära nog gudlöst, eller åtminftone religionsfiendtligt. Likwäl finnas lutherska prefter, fom ite dela en fådan uppfattning. Då de med allwar betona sabbatsbudet, funna de ide heller underlänna arbetsbudet, om de också ännu icke lyftat fig till arabens sanna och höga ståndpunlt, att betralta det redliga och fromma arbetet såsom en gudstjenst. Of; föreligger en predilan af en sådan prest, hwari sabbatsdagens betydelfe tfraf tigt inskärpes. Derefter heter det: Men när wi uppställa dessa Guds ords allwarliga fordringar böra mi ihågkomma, att de förutsätta 7blott hwar sjunde dag såsom sabbat. De foll, fom ej bibehållit de af påfwen inrättade sabbaterna, hafwa wida bättre (det är uppenbart) kunnat bes wara Guds hwilodagsinrättning, än de solk, fom gjort intrång i Guds tydliga ord: (Ser dagar skall du arbeta). Om annandagarne och denna midsommar, hwils fen i wårt sabbatsbrytande land ännu qwarhålles fom en frestelse oc) inledare till sabbatsbrottsliga sedwänjor, en gång blifwa i wårt land dömda, fåfom apojftlar dagar och tredjedagar dömdes i wåra fås ders ungdomedagar, då behöfwa mi ihåg komma Pauli uppmaning: Så låtom då ingen göra eder samwete öfver bestämda helgedagar eller nymånader eller dylita fabs bater, hwillet är skuggan af det fom tills fonuman.e mar, men froppen fjelf är i RKviftus. Den predikan, hwarur dessa ord äro hemtade, är tryckt under titel: Den christ na sabbatsläran, och talaren är — P. Wisselgren. — 3 VWiältareu, hwilken tidning lugnt och utan passion granskar dagens företer elser, läses följande uppsats: Ett par tidningar, fom ännu, ehuru med något nedstämd ton mot förr, föra frihandelns talan, hafwa trott fig i pros tofollen för 1844 oh 1845 års riksdag finna bewis för att frihandeln alls ide bar någon del uti det närwarande betryc let. Mången minnes ännu den fris, fom gaf anledning till biskop Agardhs uppträs dande i presteständet siftnämnda år med en skildring af landets belägenhet. Denna skildring ansågs då wara hållen wål myc tet i swart, oh förhållandet då mar Hwarten i det ena eller andra hänseendet jemförligt med det närwarande, ehuru pennine gebrist, tilltagande lagsötningar oc andra symptomer till ett tillbakaskridande föres funnos. Nu hafwa tidningarna Aros oc) Af tonbladet trott fig ganska beqwämt funna tillbalawisa alla förebråelser mot frihans deln, såsom orsat till det närmarande tillståndet, blott med den slutsatsen, när då (d. w. s. 1844) tillståndet war enahanda utan frihandel, så kan nu ej frihandeln