Lady Nessby. En berättelse från upproret i Skottland är 1745. VW. Leniithgows torn. (Forts. fr. n:r 56). Jag fruktar, att detta ej kan ske, lady Nessbyn, menade Carl Edvard med en deltagande blick, ty om Alick Campbell icke frivilligt vill besluta sig till att gifva de äskade upplysningarne, så eger jag intet medel att tvinga honom dertill, och ingenting annat blir mig öfrigt, än att åter låta föra honom tillbaka till fängelset. Dock vilja vi för eder skull försöka det yttersta. Lochiels, sade han derpå, vändande gig till en af de herrar, som befunno sig i hans omgifning, oden fängne är i eder värd, lat ögonblickligen under betäckning föra honom hit, så att lady Nessby personligen får öfvertyga sig om, huru mycket jag önskar att få vara henne till tjenst och få försona den henne skedda olyckan. Lochiel aflägsnade sig ögonblickligen, men aterkom redan efter några minuter. Uakom honom inträdde Alick Campbell i rummet och — besynnerligt — så fort lady Ne sbys ledsagare, som hittills helt beskedligt stått vid dörren, såg den fangne, drog han sig