Lally Nessby. Eu berättelse från upproret i Skottland år 1745. III. Det underjordiska hvalfvet på slottet Nessby. (Forts. fr. nix 51). Jag har städse vördat henne såeom min andra modero, svarade Allan. Så tag ett ljus och följ migo sade lady Nessby vidare. Men märk väl Allan, att jag inviger dig i en hemlighet, som endast arfvingarne till slottet Nessby få erfara. Åt din ära anförtror jag denna hemlighet. Vid dessa ord framtog hon under sin klädning en tjock vaxfackla, tände den och gick framat. Ar dörren ut till korridoren väl tillsluten ? frågade hon nu. Det är dens, svarade Allan. Så komo, ade lady Nessby. I en af fönsternischerna var anbragdt ett litet altare. Det skulle syndarligen tjena till innevänarnes i detta rum privatandakt och såg: ganska enkelt och vanligt ut; men likväl hade den som förfärdigat det användt ganska mycken möda på dess utstyrsel, ty ehuru det endast var förfärdigadt ut trä, så kunde man likväl vid närmare betraktande upptäcka. en massa