Norrländska Korrespondenten – 28 juni 1867, sida 3

Culla iakttagelser om Rofosling. 1:0) Den härdigaste rof orten är den hwita, fan säs sent oc blir ända tenines ligen tidigt mogen. 2:o) Roswor fordra en lätt och god jord, som ej lider af syra. 3:o) Ett enlelt om gammtt fött att få rofwor tillgår sälunga, att man harf war jorden wäl, uppolandar raifröet med sand och utsår detsamma litasom wid för dessådden för hand. Jngen halfning må ester sådden ega rum; derefter utsprides lucker oh wäl brunnen ladugar sås, häfte efter fårgödsel ofwarnpå sådden och demnas fröct att wäxa. Högst ett halft sia spund frö utsås på skelslandet. I:o) Ar i jorden att befarCZs my fot ogräs, fås helst i grunda fåror på 8 a 10 tims asständ, hwilta uppdragas med gräf, MNvarefter myllningen sker mytat tu utt ned wanlig handrässa. 5:o) Stå rosworna för titt, böra de alltid gallras, då plantorna tommit till 2 a 3 tum. Gallras ej rofworna i vatter tid, förfelas osta skörden. 6:o) Mun får ej tupa rafwor likajom det fier med potatis, ty de rutina va nere na; rofwor utdildag fill star del of wan jord med hjertroten enfomt uri densamma. 7J:o) Lampiiga bindor Ä n ämnen för rofwor ära spisaska, astaa: fel )ysandad med aska eller solstyob. Då vuttna torf dränlt i urin och sönderhunds, mursot oth benmjol. 8:o) Rofwor lunna stå ute vå marken ända till dess densamma böriar talsicla på höften. De förwaras bevetor i suflare el fer på andra srosifria stwullen oc bibasälla g rätt längt in på wintern. oja lemnar wica förre aftasining än potatis och anwänves tilasom den au.