deplalsen för ten soraliga tillorongel: tyckes hafwa warit nägon öppen plats ogen. Livinastone gick, såsom wane främst och hare fina nio eller tio te styttar i back och häl efter fin. Mocja war på gor wäg att Uppe a honom och bade qwarlemnat fina Jnhanna-män att rasta ieftertrups Plöteliat fick han böra Livinastone sko fina män att Mafiter woroiane ande. Männen i sin ortnina win: åt Moosa att skynta framåt. Mooja just uppbunnit sällskapet och lagt ned på tnä batom ett träd för att a elt, då hang anförare föl. DÅ e han allt hwad benen funre bära om samma wäg fom han kommit. s Jahanna-män borttastare sina böroch flytte med bonom in Ii den tår slonen. Om Mafiterna werkligen re förbi Moofa, är hand och hans rättninag sannerligen underbar. Wid edgängen lemnate te emellertid med fruktan fin tillflytt i skogen och åters ve till vet ställe, der de hoppades a fin packnina. Den mar tock borta med ännu förre rätela framsmögo ut till tet ställe, ter deras slagane rare låg. Ett litet stycke framför un lågo be twenne arymme 3ulugs er, hwilla fallit för hang wälripgs ffott. Fyra merlemmars af erpes nen lik lågo spridte här och der. enta huag hate rörtat t:r Livings . Han hade icke något mera får, detta gapande, ohyggliga hugasär. döma of beskrifningen mase det hafe afskurit nackbenet och ryggmärgen trängt nästan ända fram till ftrus Han war nästan halsbnagen. Dö war lätt och hastig och d:r Livings var alltid reto. Mafiterna has Hisat fia hysa wörrnad för hang tif, c hate entast beröfwat honom hang beklädnat. En graf upparäfres täppar och han jordates på samma , ber han föll. i rapport af en månads sernare bar eller af den 26 Januari 1867, t:r Seward till lord Stanley, upps 3 äfven. J renna sednare fram s åistillina twijwelsmål mot ar maemåänvendg uppgifter och angifwes swagt hopp om, att hela mordbiltoju möjligen kunde wara hoppsmird derältaren för att rötja hang feghet öfwer iina fin anförare. Witare ästes ett bref från d:r Kirk till dir ard, ömari Åter detta hopp till en nitlia tel skingras och hwari förorafsäntantet of en expetition till ort Hälle, för att anställa widare efter. ingar. Anghåtsfart omkring jorden. ngan har nu åt sig erösrat alla oceaoch ingen del af werldshafwet är af umma owidrörd. Anda till år 1837 ånafartygen inskräntta till floder och r. DÅ började, man fan wal säga på kragt och sörsagdt sätt, särterna öfwer ntiska haswet emellan Europa och) Nords ila och lemnade snart bewis på att dshandeln ffölle haswa af dem en ftors ) winst. ter hand förökades ångarnes antal, af sa nu flera tusende simma på den salta in såwål fom florernas ebb och flod iden. Genom dem hafwa alla jordelar blijwit fatta i en rask och snabb ndelse med hwarandra. Cinierna blifalltmer utsträckta och gripa uti hwars a från Norge till Japan, till Aujtras och Nya Zeeland, till La Plata, från ersundet till de södra hamnarne i Chili. i dessa sednare skall under nästa år egelbunden fart ordnas genom Mas uffa fundet till Buenos Ayres. Till tra susterna af det stora werldshafwet sriskt Lif, och nu skall också förbindel mellan Kalisornien oc Kina blifwa berllighet. Det wåldiga mwattenbäckefom sköljer lusterna till tre tontinenhar fina ångskepp, fom äswen skola ans Sandwichsöarne. et första sartyg för denna linie har i o af Oltober månad 1866 afgått från york till Goda Hoppsudden; derifrån r det till Yotuhama på Japan och skall regelbundna. turer deremellan och igai — den wigtigaste handelsplatsen na — samt hwarje månad sluta ill de emellan Shangai oc) San Franz gående ångarne. en förfta ångaren på Kina-Kalifornias i ffulle afgå från San Fransisco den tisdanen i Januari månad 1867. ific-Mail-Steamfhip-Company erhåls tt årligt understöd af nordamerifanegeringen af 400,000 dollars. Det AAA malar A. FAn ät Har Nordamerika i hela dess bredd, tom ma på fer weckor från Shangai till London; således hastigare än nu är möjligt på wägen öfwer Röda hafwet. Dermed sylles en stor lucka, och liftidigt har en annan ännn större bliswit sylld. Södra delen af Stilla occanen hade ännu ingen ångare emellan Westamerita och ou straliska direlt förbindelse. sedan några månader trädt i werlsamhet. Från Panama gå nu ångare dirett till Nya Zeeland, som å sin sida redan sedan längre tid underhåller regelbunden förbins delse med Australien. Begge woro utan En sådan har dock un folonierna Och så är den stora ringen sluten. Man sar nu med ånga rundt omlring jorden, och en resa omkring densamma san förrättas på omtring tre mänder. Min lilla vra på vinden, Jag vet en vrå, fast högt belägen, En liten vrå, men fri från os, Dit ingen björn än stack sin nos Och ingen bracka hittat vägen. Yvart jag min kosa styra må, Jag vänder åter till min vrå, Min lilla vrå på vinden. Ett sällskap på min lilla kammar — Af genus femininum — har Jag ständigt hos mig alla dar. Hur hon vid mina kyssar flammar! Hvart jag min kosa styra må, Jag vänder åter till min vrå, Min lilla vrå på vinden. Som andna stött, hon ej ses lipa, Men städse blossande och varm, Hon trogen hvilar vid min barm; Ty se den dyra är min — pipa; Hvart jag min kosa styra må, Jag vänder åter till min vrå, Min lilla vrå på vinden. (Förp) Verldens dom, Ar du allvarsam, du då Axel. Genast far en tvärvigg heta; Är du glad, straxt trädg du på Klandrets gamla hvassa speta. Ar du nykter, häcklas du Uppå tadlets fina taggar: Om du dricker, i ett nu Man från alla håll dig naggar. Tar du dig en ledig dag, Lättjefull man då dig kallar Är du flitig, tag för tag Man förtalets visa trallar. Är du sparsam, såsom snål Nämnes du bland Mammons söner; Ger du bort en slant, man tål Ej att du hör tiggarns börer. Fint klädd får du namn af sprätt, Räknas ibland modets dårar; Ar du tarfligt klädd, ett sätt Är ock det, som verlden sårar. Talar du, det kallas prat, Och man skoningslöst dig dömmer; Tiger du, förtalets fat Bräddfullt öfver dig man tömmer. Gläder dig i kyrkan gå, Du som läsare befinnes; Haller du dig derifrä, Du som gudlös endast minnes. Går dig lyckan väl i hand, Afundsjuk man snart nog säger Att du ärligt ej ett grand Eger af det som du eger. Och är lyckan ej dig blid, Ofta fåfängt du arbetar; Fåfängt i all verlden vid, Du en skonsam dom uppletar. Så i ett och så i allt Hvassa pilar verlden skjuter, Blickar på dig stelt och kallt, Af sin egen klokskap njuter. Skef förblir dock verldens dom, Huru högt hon den än säger, Den en bubbla, som är tom, — mm 3 — 9 — f — — a —