Article Image
dosse, fom sökte efter ett bortlommet mm. På llipphällen, mid hwars sot källan amwållde, war anbragt en inskrist, en ald ig, halit förwittrad insfrist: Taom mig till förebil:! Under det de tre wandrarne här fwide fig samtalade de angående betydelsen denna uppmaning. Demna tälla — få lydde Konftnä nå tollning — tager sitt lopp genom i widsträckt dal; hon flyter genom sjöar, pptager bäckar och floder och blifwer oms der en stor strom. Jnskriften lärer oss, tt man maste arbeta oförtrutet om man ill blifwa rit. Jag, Pvarade gubben, finner en ans an mening i dessa ord. Denna fälla uder fritoftigt sitt wederawickande inne: all åt alla, som naltas henne. Hennes empel manar oft att wara nyttiga för våra MmMebirenaiftor. Stillatigande lussnade Gossen till deras srilaringar. Men dä de frågade honom, uru han wille tyda insslristan, puma:e an, utan att tweka: Eu lallas watten av intet wärde, i sall det ite är rent. ir det grumligt, få wäcker det afssy, till ch med djuren sörsma det. Will du wara (tad, ja war rent zortkomna eller. qwarglömda effelter på de engelsa jerubanorna. (Ah Lictens.) Herrar, som slicka ut bufwudet genom önstret i jerubanwanaar slör utt få weta hwad fom fär På, och för hwitta hatun blåjer af med en fört af 10 mil i imman; unga tamer i tretje tlassens åagnar, som i blåswäter enwifas att äta parafoljen för ansiatet och fe ven yckt bort fom en lujstbalong i en ers in; finar, jom wilja sluta resan på angårcen i sina mäns armar, o elyms ate om te smasater ve fört met fia; andelse rpeviter, fom glö:nma fina proj: er; folt, jom springa sin war och läta na täppar stå qwar; tanter, som öm: wa fina paraplyer och nitter fom lemna na galescher i wagnen, en hwar fem ttnar, glömmer, förterar eter later frå war nägot, hwad det wara må, på jerne anan, kan anje tet wara nältan lita äl i behåll, fom om han icke warit ta: ut, eller lUutnejt, eller glömsk, eler haft ir bråttom, och bar i sjelywa werket ästan mera utsiat att få inen vet för: orate, an om han icke fatt foten utom u törr. Wid te slesta bangårdar sinns en ins ättnina, med en maesa skrijware och rageare, four är bstämd för emottaganet och aterlemnantet af alömta eller orttemna effetter. Det tunte löna fir iv en silojoj att bese tetta UPPlagde älle. Mänga af padorna innehålla strijna berättelser och resejournaler. Wi oro nyfitna nog att unter jöka en, fom tet tan icke wara minsta tiwifiwel rere mo — tillhörde en lurir eller rejebetjent. Dess yttre omhölje bestot af en filted: ascduk, i bhwars ena hörn wero intvuts a pengar mitaliensktsmåmynt. Jnuti unns: ett par hårbovstar, en restarta ch en tartjf ölwer tet osterrilisfa Cioyrs ompaniäetv angbåäts -turer; em burt med ult tött och an mindre med björnister; nu affijch nån teatern Va Scala, ter naren Jyntes haft nöjet böra Domzettis tegina te Qelconta; ett fotral med tande etarc; en preussisk rätutn för Follhäs ar; en tiny oen bit macaroni ech en ulle tunatobat, hwars startaltutt genom rängt heia packan. Al denna intressanta blandning kunde n hwar rejante lätt ha uppgjort en ta: lå öfwer Hela rese ronten, fom tacns enligen börjat i eu engelsk härlitlörd: nat — ty härborstarne och björnistret oro af engelst sabirt — blijwit forte att genom Jtalien till ret österritiska toydelompanistd byrå I Wien samt öl ser Tysklant andtligen nått sitt slut på angarten i Dewer. Janan wi granska innchållet of nästa acka, få wi göra en nisält terför utt vi intränga i en dame föras hemitale: er; men sfrestelsen war ormotsitänt lig. Der siod ren och rretate war nyfilenhet — ett föremal luknante en stråhatt, oms iswen med röct skinn, Jörjedd med ett ätislutante tock — men utan stänafel — tenna omitänt iahet må tala rtill wärt örswar. Junti funno wi ett par srunimmereskor — ten nättaste betlätnad ör ten nättaste fet, jom nänsin lunde tina i en wagn infswerta i hälften f en poputär reli iös tirskrift. Wrers vid låg — en qvanteroflaska, jom fprids e en Inkt, hwarken af rosenwatten eller JAA MA ar Alin MAY FE UR 2 och stor formans hufwud-betåckning. Vi ett annat ställe ser man en stråhatt utan lulle i intimt förhällande till en kaster utan brätten. Några bära spåren af te efterföljanre waruwagnarnes hiul, eller lemningar of te lerfläckar ve betommit på fin bråtskande fart; andra äre fina och wäl borstare och röja att re warit omsorgsfullt upphängra i första silassens wagnar, unter tetrateras egare betlät te bufwurct med den beqwäma resmössan, Qwäkare och soltater, jormän och tor: rer, prester och landitjunkare ligga här bredwid hwarantra. Om man emellertid toge sia för att ordna deesa huswurbonader efter rang och beskaffenhet, så skulle de temligen tyrligt kunna utwisa egarnes ständ ech wilfor. Men utom te af glömska eller slarf qwarlemnate perserlarne, har man också andra, hwilkas härware får tihjkrifwas twång. En berre bar glömt, icke blott att betala afgiften, Wan eckjå att förse sig med några pengar alls, eburu de äro ett nötwäntiEat requisitum i aua jan: banaffärer. J sårant föll brutar lanen utan miskund göra exjetution på siället i nältenärens rörliga egentom, samt ar nast terpå liqvitera gä:ten med terpå löpante tostnater. Dylita teposita bestå förnämtinast of täppar, mycket olita till ferm och wärte, närtufar, pister, wert tya, o. s. w. Emellertit finnor man här höajt turiösa jater. Så t. cr har en inselvent resante måst qwarlomna en stege med tolj stenpinnar; en befjent bes en lätare, fom mähänta spelat bort fin berres pengar, hare ingenting annat alt bjuta te obewetlisa exjetutererna än På ara metitamentosflaster. Der få re nu, förjerda med ten nanliga foreffriönn att ta få och få många mutftevar; troligen äro te bär wita offarligare än om de uppfyllt fin besfrämmelse Bland re här förwarute effelterna finnas åistilliga, fom äro bewis på en nässsian otrolig wärtolöshet. Man wis jude of otaliga börjsar, alla med pengar uti, stuntem 5—10 pund; allehanta slags juveler, från heta narnitorer tillnvinaar och bröstnalar, fom man låtitetiaga qwar i wagnarne. Det är swårt att förerålla fin, bur en tel fafer sunnat ebtujwa qwarglömra, med nmuntre egarne trifwiteret till wertliat mästerskap i lUufnåjtbet. Mian tan glömma en haneske, nåsdtyuk, ellar täta en paraply få qwar; och biwad fars stiltt paraplyerna beträffar, så tyda ret höra till teras bestämmelse alt bli qwars glömra; men hur man tan i en jernbanwogn qwaralömma en rina, som man har beswär att dra af; ett ur, som man gerna, jetan man fett terpa, åter juice ter nec i sickan, vet är i sanning ej lätt alt begripa. Sir Francis Heat har lemnat en gon: sta intressant stizz af förmwaringsruns met för qwarlemnat t gets wid en ans van jernbana. Det bastär — säger han — af ett längt, tolmörlt, under: jortifft, hwäljtt rum, uppwärmtt med wurm tuft, och ter placerus te Jörtorate faren, eller met andra Orr, te Unter Te 2 sista ären på jernbanan qwarlemnate ffetterna. Ett gasrör af 8 fots länad går herizontelt med tatet, och när ud: lägorna täntas, är det werttigen en mår wärtig anblick, fom erbjuter sia. Det stulle wara ofantliat mycket lättare att läga hwad fom ide finns här, än hwad som wertligen finnes i de 30 stera mms lut litnante aftelningarne, i hwolka allt tetta herrelösa gets är ertnatt. Ett rum är uppjyltt of manshattar; ett ans nat aj paraplyer och allehanta flagg ip: par. Man skulle nästar tunna falla på ten tron, att alla fruntimmerd-pirater och retilyler i weriven funnes i ett nets je. Hur många små flacors, hur mån: gå nåsctufar, hur mycket numera före motltigen anfommen mat ec) dryck, bur mänga rälningar, hur många fmåbiljet: ter och antra fmå hemligheter en hwar of tem fan innchålla, slulie wi icke fur all werltens gult få weta; men vå wära blickar häpna föllo på ren ofaneliga mads ja roca tapper, röra schalar, rörrutiga plaits och röva sfärp, fom woro upp: llaptate på ett annat ställe, så få wi tillftå, att vet uertliaen war of omöj: tigtratt afhålla of Jrän ten tanten, att engelska ramer maste på ett eller annat mysistt fört påwertas of instänatr luft, tleckringning, ten plötliga anblicken af wänner oc) bekanta, med ett ord alla de Jammanstötante otitartate täneler, som tunna bestorma ett menniffe-bhjerta wid ankomsten till bangården på Ctonvftattos nen; ty hur annars sörllara — mwinlerz ro oss weyvrffijon denna Ya — den måsria 2 FO AD 2u ) FKEFKC KC 1

28 maj 1867, sida 4

Thumbnail