-Srono-uppbörden inom Bftergötland, för 1866, utgör tillsammans för länets föarerier och stärer 2,971,967 rer 94 öre rmt. — J beef till syster Agneta dat. Stockholm den 6 Maj, läses bland annat, i tion. stgöta Correspondenten för d. 11 d:s, följande: De twenne sednaste dagarne ha wisat något wårlilt utseende; få att man börjar hoppas, att wåren just nu tagit af fig mins terpelsen; men Stockholms unga damer, fom äro få warmblodiga, haswa för länge sedan tlädt fig i tyllhattar, just ide myc fet större än wåra gamla aoda fer-ffillingar, och ytterkostor, små och tunna; men, märswärdigt nog, klädningen den skall wara både lång och fort, lång skall den wara, för att på den få ett vilt draperi, och fort stall den wara, för att den granna med perlor och sammctsband garnerade under ljolen tydligen skall synas. Enligt mitt omdöme, äro undertjolarna få granna och tyrbara, att wåra unga damer lunna myctet wäl anwända dylita såsom utanplagg, hwarigenom de lunde wisa en wacker fpars famlhetsidd. — Den 10 dennes, omlring ll. 6 eft. m., timade ten olycksbändelsen wid ESörÅlers sågwert, att arbetaren derstädes A. G. Palmlöf söll srån en, omtring 15 sot hög, brädstapel ned På en planlbana och dog ögonblickligen efter fallet. Han war sysselsatt med bräduppläggning, men fom ingen säg fun olydssallet uppstod bar man endast antagandet att han antingen träffades af swindel, hwaraf han förut gång efter annan lärer lidit, eller ock att han stigit för lånat ut på stapeln, derwid brädan swigtat och sörorsadat hans fall. Palmlöf, fom war 46 år ganumat, efter: lemnar enta och 5 barn uti mycken fat: tigdom. — Den ndref, fom swenska riksdagen kommer att affäta till kapten John Eritefen, är af söljande innehåll: 7Emweriges rifsdag har beslutat att gifwa eder offent ligt ertkännande of fin attning och af fina sörbindelser till Eder. Om det land, fom fett Eder föras, ide lunnat erbjuda ett tillräcklligt widsträckt werisamhetssält för ett så omsattande snille, hwars skapelser warit egnade att komma hela eder samtid till godo, har dock intet asstånd sörmått slita de band, fom fåsta Eder wid fofterjorden. Sweriges folk har med glädje och stolthet följt Edra sträswanden och erfarit. Edra segrar. Å Eder sida har Ni med srilostig hand lemnat detta folf dyrbara bmwis of Eder fortfarande lärlck till säterne landet, of Etert warma nit för dess wäl. Me ttsag derför, John Erilsson, de uttryck af swenska ritsdagens altning och er änsla, hwilsa, enligt dess beslut, wi, de bida kam rarnes talmän och vice talmän, härmed till Eder srambära. — Rilsdagens ajssliutante eger rum i tan —skrifwer 7G. PR för ren 16 Maj — bwarerter teff medlemmar åter: wänta från ganska tränna mötor bwars tera hem till sitt. Det torte ännu wara för titigt att uttala ett omtöme öfwer tenna för första gången efter ten nya rifsetageortningens insörante faonmmans trärta räepresentatiens wertsamhet. E:t är teck wisst, att man arbetat med en fart, hwartill ven gamla reprefentatio: nen mer sitt tunga maskincri alt rig fån maken. Fastän riteragen, säsom rev förs sta, naturliat mäste warit upptagen af en mänar oraanisationearbete, har den rock sysselsatt fia mer, förbavttat och bes slutat om flera af lantrets wertliga lifös fråner, säsom söriwarewäsenret, ffol: wäsentet, te politiska rättigheternas ut