2ä2A m6 NP 4i han fätt en hustru, som varit mera klok än vacker, mera huslig än rik. Sådant hemmet nu var, ledsnade han slutligen dervid. Men det hade kunnat vara ett paradis, om ... Dock — om och men äro tvänne små innerligt försmädliga ord, som ofta äro nogimpertinenta att ställa sig i vägen — till och med för Fortuna. Huru skulle väl nu herr A. skalla sig den glädje och förströelse, som han saknade i hemmet? Jo, han började att smaningom besöka Nadens bättre klubbar, till en början endast för att läsa tidningar och tala politik, ty det var riksdag samma år. Omsider började han också att dra en liten spader, blott för att blifva fjerde man, och göra en vän till viljes ... förstås en och annan gang. Slutligen blef han lifvad, intresserad, entusjasmerad och — passionerad. Ja, det hände till och med mången gang. att A. tiilbragte hela natten på klubben. Nu hade Selma verkligen skäl till klagan. IIon försummade ej heller att klaga. IIon grät, hon förebradde — ja, hon grälades Och ju mer hon grälade. ju vidrigare fann mannen bade hustru och hemmet. Otur vid spetbordet — bittra förebraclser — af — hustrun ... och det värsta af allt ... sjolilörakt plagade honom bade bittida och sent. Fran den ena lasten till den andra är ofta endast ett tuppsjät. Ilerr A. sökte omsider tröst i Letes vågor och blef — drinkare. Allmänt beklagas fru ÅA. som är nog olycklig att vara fjettrad vid en så lättsinnig man. Dock — hon är alltid glad, ännu vacker och förtjusande kokett, då hon visar sig i sällskap. Hvad hon är en klok qvinna, en engel i talamod, som aldrig hörs klaga öfver sitt oblida öde b yttrar man Men det finnes här i verlden äfven äktenskap, der mannen liknar herr A. och hustrun fru L. I deras hem bor friden; ty mannen lär sig med hvarje dag allt mer att älska och värdera sin hustrus goda egenskaper och milda lynne. Hemmet är det eden, dit han flyr, när dagen varit mödosam och tung. Hos den älskade, hulda makan finner han rik ersättning för sina wödor och känner ingen åtrå efter hvarken glaset eller — spader dam. . Han trifs bäst i sitt Jugna hem och bryr sig föga om verlden. Verlden bryr: sig ock icke heller om honom, emedan verlden icke vet, om han är lycklig eller olycklig.