Norrländska Korrespondenten – 24 maj 1867, sida 3

komma; tenna riksdags uppgift. har mar rit att göra en allwarligt god början. Så har den för riksdagens längd af arundlagen bestämra tid blifwit en fånning. En för ett fattiat land alltid önsk wärd sparsamhet med statens medel och tet allmännas redan förut hårdt anlitate tillgångar hafwa wid bestämmandet of anslagen warit afgörande, rock ide ensirigt. DÅ samhällets högre behof manat til uppeffringar, har äfwen denna maning gjort fin röst börd och betydliga anflag äro bewiljare till armeens förseende med titsenlina wapen. Den alltid wigtiga, i wår tid än mer betydelsefulla, frågan om förswarswerkets ordnande har utgjort ett framstående föremål för riksdagens öfwerlänaningar, ehuru samma frågag inwecklate, i få många riatningar ins gripande, beskaffenhet ide medgifwit cller tunnat medgifwa dess omedelbara lösning. Hetande meln förmörka ut. sinten till Europas framtir; äfwen för wårt land funna de blifva öresdigra. 3 alla skiften skall swea folk dock alltid wisa, att ärlig fred och sann aftning för allas rätt äro ress lösen, frihetens obercende dess mål och fäderneslandets ära dass wilkor. Lifwad af särana känslor och med en från bjertat gåente önskan om tyda och wälsignelse för kenung och konungahus, anhåller första kammaren underrånigst, ott i eters k. mai:is nåd och ynnest stärse få wara innefluten. Derefter, sedan ljur ånyo äskats, frams tråtte andra kammarens talman inför h. m. kenungen och yttrade följande: Stormäliasie, allernärigste konung! De första bladen af den nya swenska rilstagens historia äre nu fullskrifna ech höra unter framtitens dom. Wi tro, att de skola wittna om redligt arbete för färernalandets wälgång, äfwen i såtrana delar, ver misstag möjligen äro begängna och regeringens eller solkets förhoppningar ide blifwit uppfyllda. Säkert är, att, hwad be afaiorda anslagsfrågorna särslilrt beträffar, ställningen warit swärare än wanligt. Folfombuten hafwa å ena sitan med fult förtros ende welat gå erers kongl. maj:ts landsfaderliga önskningar til mötes; men å undra sitan hafwa landets närwarande ekonomiska förhällanden nötgat dem till oll ten sparsamhet, fom utan werklig slara tunnat iatttages. Huruwita i hwarje fall den bästa utwänen blifwit funnen, tilkommer ide ve beslutanre fjelfwa att berömma. Den försäkran må rock fris merigt här afaijwas, att i unrersåtlig wördnad och kärlet ingenting brustit och ingenting fan brista. Ejter denna dag äterwånta wi till wåra hembygrer och te weriningetretsar ter blifwit oss anwisare. Wi mertaga bit rifa erfarenheter och mån a tyrbara minnen. Säsem ett af re stönaste bland recsa sernare räfna wi förskingrandet af det moln, som nyligen hwilate öfwer kenungahuset ich hetate att genom rös ten beröfwa of en of deff metlemmar. Sörana företcelser betraktar ej wårt folk säsem en liknöjd åskårare, utanret fänner sin kenunas sorg fösom sin egen fora od fin fenunas alärie säsem fin enen glädje. Derföre prisar vet nu lif wets och rödens Herre, att Han behagat afwända sorgen, och både med afseente på hwar fem warit och hwad som skall komma bedja millioner of upprite tiat hjerta: Gud beware lonungen och konungahuset! Härmed frambär rikstagens andra kammare fin unterträniga afstetehelening