trots den starka wårmen, hwilken i år inställt sig tirigare än wanligt och som gör deras besökande tröttande. Nästan hwarje dag gifwas stora middagar och feter, den ena mera lysande än ben ans bra. Prins Decar bedrar dem med fin närwaro och är öfwerallt en mycket eftersött gält. — Ny industri, fom förtjenar upp: märlsammas i skogetralter. Härom ffrifs wes från Stockholm följande: Det finnes redan inom wårt land många trakter, der skogemarken upphört att lemna fin fjelfs sådda skörd; der winningslystnaden eller oförständet gått sram med skyryxan och stocksägen och på widsträckta marler ej lemnat efter fig någonting annat än ftubbar och nedbrutna trädplantor. Dessa trakter ökas, om man eljest får tro en samstämmig klagan från alla landets des lar, i både antal och omfång år efter år rå ett orowäckandet sätt. De röster, fom tid efter annan höjt sig och warnat för ett sortgående på denna förödelsens wåg, haswa ej hörts för de skrällande hxhuggen efter och sörtlingat i den öken, der fföflirgen framgått. Åt tet magraste fands land, om det blott lunnat läggas till om rådet för plogens wert amhet, har man egnat både lostnad och möda, utan att lunna rötna på att lanske någonsin der så en god skörd; men har det wäckts fråga om, att aldrig så liten omsorg äfwen korte egnas ät den afwerlade frogsmarlen, på det att skogens återwäxt skulle bli möjlig och underlattad, då har man ej haft hwarlen tid, pengar eller lust att göra någonting. ÅStogen wäxer nog antå! — har det hetat. Men skogen har ledsnat på att wara lemnad åt sig sjelf, den har åtminstone fordrat att så en stubofri jord att möra uti. Man har uppfunnit machiner, fom betydligt under lattat det i fig sjelf swåra ftubb-brytningsarbetet, men machinerna — lila enlla fom billiga — ha blifwit obegagnade. Nu hafswa twenne företagsamme män, hrr C. A. Björkman oc Detlof Lundmart, hittat. på någonting, fom dock torde fom ma de stjusmoderligt behandlade skogsmarlerna till hjelp. De hafwa nemligen ester årslänga sörsöt fått ett fullt tilljredsstallande swar på den frågen: Hwad duga surustubbar till? Hittills hafwa desja nastan uteslutande anwändts till tjärbränning; men deraf har icke så stor winst lunnat erhällas, att den lockat till någon allmännare fiubv-brytning. Oswannämnda herrar haswa gjort en uppfinning, fwarigenom tjarbranningen bor blifwa en lör nande invuftrigren för landet. De hafwa nemligen tonsmuerat en ugn för tillmwertning af terpentin, perma, tjära och tol, hwilken wisat de mest hugnesamma refultater. Enligt förewisade bestyrtta intyg bar man genom anwandande af dessa ugnar ur en ludilsamn tjärwed erhallit 10 sannor ren terpentin, !, tunna pers ma, 1 . tunna tjära och 2 stigar kol. Hwarje ugn rymmer 6 a 7 lubilfamnar. Alwertningstiden är 5 dygn med en brängleätgång, motswarande ungefär hälften of tjärwedens qvantum. Med lännedom af dessa fatta, tan hwar och en lätt uppgöra en lsallyl öswer tillwertningens fördetar. För wåra landtbrulare samt flogsoch stegsmarlecgare mäste denna uppfinning bliswa af stor fördel, då den lemnar dem en möjlighet att skaffa sig betydlig inlomst af det som nu ligger wärdelöst; och för hela landet och def framtid är uppfinningen ide heller utan wigt, ty det är att hopras, att i samma mån ftubbarne brytas och lemna inkomst, skall omsorgen om skogarnes mård och äterwäxt äfwen wäckas och ölas. Hrr Björlman och