Norrländska Korrespondenten – 24 maj 1867, sida 2

Selma är kokett, då du är så der familjär emot vära största kurtisörer. — Det fattades blott det — utropade Selma med vrede — att du beskyller mig för koketteri! Ack, Herman, om mina föräldrar, min dyra älskade mor kunde ana, hvilken barbar du har blifvit! ... Du, som var from som ett lam, så artig och uppmärksam och så öm som fästman ... du har nu blifvit despotisk, barbarisk, ja, tyrannisk! ... kall, likgiltig och tvär! Om jag kunnat ana detta ... Jag hade då aldrig gift mig med dig! — Nu är det försent att ångra det, min lilla Selma ... Nu är det klokaste du gör, att du söker finna dig i ditt öde. — Herman! ... i hvilken försmädlig ton du säger det der! ... Jag, så firad, så rik, så eftersökt, som afslog så många anbud för din skullt...Jag kan icke. tåla, att du behandlar mig, som hade jag varit en obetydlig, fattig flicka, som du upphöjt till din hustru. — Selma, anslå icke det der temat, ty då går jag genast ifråu dig. — År det inte, som jag påstår, att du är en barbar, som inte ens tillåter mig att uttala mina tankar! — Farväl, lilla du! Gå nu in till ditt och gör din toilette, i händelse du skulle få något besök på förmiddagen,