Norrländska Korrespondenten – 21 maj 1867, sida 3

lyckas lokalisera den wäntade fammandrabeningen mellan Preussen och Frankrike, att det ej längre skall bero af oss sjelswa att göra det wal, fom bäst ackommoderar of. Det har länge — alltsedan Dannevirles sall — rådt en sägen bland allmogen i Nordslesvig, att de franska rödbyxorna stulle en gång på dettas slätter pröfwa blodig dust med de preussiska pidelhufworna. Ja, denna sägen har hos mången tillochmed antagit visionens stepnad, i det hemwandrande wallhjon tydligen fett med egna ögon de franska rödbyrorna i stora massor swäfwa af och an på slätterna. Folltron tager gerna en mystisk onftryfning, men fon derför dock wara öfwerensstämmande med de nyktraste beräkningar och sundaste antaganden. Så här. Blir kriget en werklighet, är det neml. otwifwelaktigt, att Franlrike skall föla att med ett flag krossa Preusfens flotta och så mycket fom möjligt skada dess Handel och sjöfart. Granier de Cassagnac säger öppet i sitt blad Pays, fom anses wara organ för lagstistande lårens majoritet: Tyfflands handel skall bli ödelagd för ett decennium, tå mår flotta löper ut. Preussen bereder sig äfven på dessa eventualiteter. Den preussiska ingeniörgeneralen Kaiser, hwillen under senaste tiden på högre befallning befölt de migtigaste, i förswarstillstånd fatta platserna, få fom Riel, Fredriksort, Dybböl och Sons derborg, har sörllarat att Altona skall bli en wapenplats af första ordningen. — På Eidern ligga en mängd fartyg sörsedda med betydliga ammunitionssörråder, hwilla äro bestämda till Als och Sundewed, och i allmänhet råder stor brådska i militäriskt hänseende. — Elbmynninger skall befäftas, emedan man fruftar för en landstigning af franska trupper på Elblusten. Från Fyen meddelas, att Nyborgska lot: far der berätta, att 30,000 man BPreusfare skola wara samlade i Kiel. Det under närwarande förhållanden fans ske anmärkningswärdaste är, att Frankrites officiella tioning nu finner tiden wara inne att erinra Prenssen om Nortslesvig och Pragerfreden, sägande: Slesvigs danssa besollning hyser allt: jemt en brinnande önskan om, att Preuss fen icke siall dröja med att uppfylla den artilel i Pragerfreden, fom afser Slesvig. Skulle man lyckas afswärja trigsutbdrot: tet genom samlandet af en kongress, kan man wara wiss om, att den nordslesvigska frågan icke stall derwid lemnas å sido. Men är wäl Preusfen hugadt att uppe taga äfwen denna fråga till behandling?