naefedan utdömdt. Man har nemligen )agaf på en falsk grund, tå man uppe ällt jäsom regel, att den ene jeamnårins n (tamrater)y tan nöjatti:t unrerwija antnwe Om un c:tarcubeten tvy: hU(ÅrUHAaHF, tteatta icke läter fig gra id elementarlärewerten, ver bot lär: ingen är mera försintommen icke Mott ålter ntan och i insinter och förmåna t rem Åt andra merdela, få borte res in deraf funna dragas ten slutsats, alt fe heller fellslolan fon finna fis wäl Fett sådant system. Det är för mycket gärdt, att ett 10 a 12 åriat barn skall inna med framgång underwija fina mnåriga. Det saknar ide blott ren fwerlägsenbet i insigter, fom hwarje un: erwisare owilkforligen mås:e ega frame ärlärjungarne, utan derjemte tet allwar, en förmåga att tallwinna sig respelt, san hwilkan allt unterwisninas sarbete lijwer efruttbart; vet satnar såurligen en andliaa fraft, hwarmet vet just är irarens wackraste uppaift att inwerta å lärjungen — lifwande och ladande onom till ärel sträwan för allt, YMvad itt, bwad ärliat är, Hwar fullt, bmar ustiant fyrer, Hwad doar ens fråmpel bär, Å omad unn och nammal pryren Om irwänrninaen lärer bär möta, tt ten methor, öfwar bmillen jag får unta uttalat onillante, litwäl begaanas fe entast i Suntawalis8 ufan ganssa uUmänt wid ritets soltsto:or; den måste äl då ega nåra förtjenster. Ja, ten wr såtana sasem — — törtalld: wän, ber intet bättre fan ästattommas Lid feltskele wäsendets första ortnande wårt land gajs bet knoappt nåägot annat edet att få safen i aång; ty bintren ör en bättre anortnina woro för stora: vift på lärare, brist på medel för deras ftönina, underslnndom omitja met beta itshoyle-inrärtningen. Dessa och andra bärinbeter lära nog pi månaa ställen nun tillförsäfra en läna fortwaro Åt ränamarante method. Mean rer ett ittre tan införas, bör det ske. Hwarje underwisntinaesätt, som uteflunte stödjer sig på monitör-systemet, ar i allmänhet med fia söljante oki: nbheter: 1:60. Tröga framsteg hos barnen, Dir varven ide binner eana en minut i time en åt hwarje lärjunne och ver ett barn öfrint skall ersätta bang plats, fan det fe gå framåt, fom fia bör. Barn, fom itt 7 a 8 terminer i föllffola tunna anligen icke få mycket, fom de under ana fir bare bort inhemta. 2:0. Ytlighet i kunskaper. Af ottfollolebarn får man icke wänta något fjelje utium; på lärarens omedelbara hans tning beror framgången. Men rå vac lärare nördgas jägta från vet ena xiaget till tet andra för att ätminstone inna kasta ut någon fråga här och ver bopen, få är grundlia insiat i det ger omgånana ide aerna tänkbar. 3:0. Wana wi? slarf. En följd of ret tan anförta blir, att barnet ofta Vis eraör från en lera till en annan uton t tanna den förra frappt till häljten. u är lilwäl vet änramälet med ffols ängen ingalunta det minst wiatiga, att arnet atitiat wänjer fir att göra NOJ rannt och wäl, hwat det fått fia föres act. Lyckas vet att i skolan slippa untan ed slari, få wilja dessa fel serermerg rna följa med bela luiwet inenom. 1:0 Owilja mot oll låsning. Hågen iraläsa tan ide frodas och mäxa till i liabetens och floriwets jort mån. Stens en att framkalla och lijwa denna håg får just uti ett forgsälliat bibringande F sätra orundlina insiater. 5:0. Bristande sörtrocure till slolan. ct är en tänt saf, att 1 of bättre mans vn sällan etter blitt untantanewie bes ista seoltstetan Huru kommer tetta 2? Unsses re för gora att wara till: mmans med anrra. Wan tror det ej; t härjecter sin snorarc från ten förhörs an boe förälrrarne, att fellslelan ice en loemna ten gera haändletuma, icke bi rinaa ben säterhetå i tunstaper, hwaraf . 1ä—— 002 Först och fråmst bör folkskolan befrias från abesdarierna. Detta åter fan ene dast ske nenem inrättande af fmåbarnskeler. Enlljat min åsigt erferdras i fraren minst 5 fåtana eller ov för hwarje tusente of ref inwånare. Här torte mången utropa: vetta blir för tyrt; men utan uppeffrina winnes ju aldrig ett gort mål; och i förewarande fall bör uppeffringen, vereft ret frälleg klokt, ide blifwa jerteles betungante. Några byYyags nader beböfwa ej för ändamålet uppför ra 8 och för skelernas ffötanre böra an: wändas ide lärare utan lärarinnor. Likasom inom familjen modren är ten eumbärlivaste för barnet under dess friår vare år, lifarå eger qwinnan i allmänhet cenem sitt milra wäsente, aenem fin böjliabet och sitt tälamod mera lämvliahet för ren första unrerwisninaen än mannen; hen bar terjemte mindre an: sprökei ajjcende på godtaörelse. Alltsä: 5 fmåbarnskeler med en lärarinna och bönst 25 barn hwartera samt förlagda I stilta delar eller tistrikter of staren, bwariagenom jemwäl ten fördel winnes, tels atte Pe slackars småbarnen ej behöfwa woandra i föld ed) owåder ten långa wäg, fem manaen an har, tili foltstolan, tels alt te cj i allljör stor mänad fammans boras på ratt ställe. En stela förlägaes på Norymolm och te öfriaa 4 i staren; toff tunna of te sistnämnda efter Om srändiabeterna 2 sörenas till en mer 2:ne läånarinnor och högst 50 barn. Det fan misjerligen anmärtas, att genom ffolornas stilta läge tillfsynen öfwer vem för: jwåras; men tenna anmärkning förfaller helt och hållet, ifall, säjem janstänste min, serskilta ledamöter or skolråäret få fia uppetraget att utöfwa tillsyn öfwer hwar sin skola. Jnom hwarje af nämnda tijtrikter byres tjenlia lekal, ter lärarinnan Åt: njuter ett fritt boninasrum jamt refutom 300 ver i årlia lön. Unodirwisnins gen borde helst ätnjutas kostnatofvitt; men för att lundra stadens birrag torte till en början entaft medellösa barn böra befriad från all afgift; ve ösriga erlänga efter skolråtets bepröfwante ett ringa belopp, ter. 50 öre i weckan hwartera, att anwäntas till anskaffante af ljus och wed samt till byra för lofalen. Den brist, fom bärwid möjligen uppkommer, fylles al Haden medel, hwarmer jemwäl nödia materiel såsom bäntar etc. anskaffas. Småbaruskotorna böra utaöra foltffos lans litfafsom förgård och med henne wara i ett innerliat samband samt stä unter emcrelbar uppsiat och kontroll aj ffolvå vet, som eger pröfwa lärarinnornas skick. lighet samt tills och afjätta dem, TESäå: snart barnet här mnnnit säter färtighet i slafning och innanläsning, anses ret moget för intaguing i follskelan; men ockå icke förr. Hwad nu sielfwa follskolan wivrfoms mer, så skall hon, när bon får mottaga barnen på detta fått försiantomna, funna nuirätta mycket aodct Nu först blir tet möjliat att ialttaga den plan och teftäimprds bet, fom för en frisk och fruttbärantde underwittang är nötwäntia DÅ harssätes finnes 3 lärare, wore tet lämpeigaft, att fo tffolan utan åts stilnad af tön intelares i 3 flasser med bestämta ? nsa fr hwartera. Detta läter sig lwäl icke göra, allrenstunt en stor del ar flickorna samtitiat wilja bes gagna si af unterwisninaen i i flöjeffos lan. Å tenna anlernina äfwensoem i betraltan e af lärarnes antal samt los falernas hestuff nhet blir ret nötiat att godsar och flickor såäsom hittisis skiljas wid underwigningen. De förra böra sörtelas i 2:ne tajta klasser ned hwar sin lärare; s.ickerna litaleres i 2 tag: fer; men fom bär finnes entast en lä: rare, böra tcesja tiasjer underwisas ture wis bwarannan taa i i folfoch i flöjde stosan, deck få att hwarderaslarsen hwarje mergon säsar upp en lara för läraren, innan slöjtskelan bepyöles. Det ålerstäår alt yttra några ort om lärcämnen och teras fördelnina i far 2 24 ie i. Da På det ragliga tröskandet med hela katekesens utanläsning behöfwer jag ej spilla ett ord, vå ifrarne derför numera blifwa med hwarje år allt färre. Må denna utanläsning, fom af ingen lag else ler författning finnes anbefalld, upphör ra att wara regel; må den inskränkas till den mindre katekesen och några firns språk ur bibeln; må uti bibliska hilto: rien, särteles gamla testamentets, Ue: agagnas en kort ech lättfjattlig lärebek. Unrerwisningen skall vå funna bevrif was få, att kristentomen ide blifwer blott en tom minneskunsiap utan, fom sia bör, tränger till bäre förstånd och hjerta; det skall derjemte blifwa tiv öfe rig för inhemtandet af andra ämnen, fom för vet borgerliga liwet maste i närwarande tid anses nörwänriga. Stulle hwad jag sålunta uttalat och föreslagit winna wererbörandes aedtännande, mill jog framteles till skelrädet ingifwa förslang till sawäl läreämnen och pensa teraf för hwarje tlass fom och till läsortring. Ett barn, fom genomaått follstelan, orrnad efter tetta förslag, bör tels ega en god friftentomestunffap dels sätert funna en wanlig lärebol I aritbmetiten fullstänriat, Europas acc grafi temmeligen utförtiat och re öfriga werttstelarnes i öfwersiat; förerncalans dets historia (möjiigen och nyare titens allmänna historia) efter ett tort fame mantrag, tet numännaste of nmorersmås lets grammatik samt en allmän öfwer: sigt öfwer naturens riken. Jngalunta har jog förbisett, att Närs warante litpunkt är i finansielt hinfes ente mintrre lämplig att framtomma med ett sörslag, hwars utföranre fråf: wer pelnnisära uppoffningar. Men jag bar icke terföre trott mig böra tillbafas balla tet, liflist öfwertynat fawäl om ress företräde -jramför tet bittilils följta systemet sonr oc om hela fragans be: bjertanewäkta wiat. Sjeljwa santan of wärt lants samhälleskick, ref lanar och inrättningar mana owilkerligen, att biwvar: je kommun met kraft söter böja fitt folk: slele-wäsente. Läag härtill frukterna teraf för sedligheten. Erjarenheten bar ju ätagalagt, att antalet of fängelfers nad inwånare under re fifta årtiendena, oaftutt foelfmängtens tillwäxt, warit I aftagunte. Månne icke detta ylädjante förhallante bör, wid sitan af en wis lagsnijtnina, jemwäl ätillskrijwas ten bit: tre wärd man börjat egna åt allmän folfuppfostran? Om ock församlingen för närwarande ide stulle ante fig funna bewilja re för småbarns skolors inrättande erforverlisa medel, få är vet ide omsjliat, att itens na stad, der en priswärd bererwilliahet och uppoffring för främjantet af ett gedt äntamäl wid så många tillfällen wisat sig, en eller annan enskild person, just derigenom att uppmärtjamheten fäftes på den wigntiga frågan, tänner en inre maning att efter förmåga bivrasa till tess framgåna. Men tet war ide mer ningen att i första hand wätja till ven enskilda wälgörenheten, utan, om te grund: satser, jag här uttalat, befinnas gota och riktiga, tager jaa mia sriheten att till deras genomförande wörtsamt för reslå: att kyrkostämman måtte bewilja dels ett årligt anslar af 1500 ror till afilö: ning åt 5 lärarinnor i smäbarneskeler, dels det för teesa slolors förfrenre med nörig materiel m. m. erforterliaa bes lopp; samt i sammanhang bärmed uppe traga ät skolräret att ombesörja ten ans ortning of både fmibarr8e och folkfiolan och det samband dem emellan. fom med anförta arunter öswerensstämmer. Suntswall den 2 Mai 1867. C. Berggren. Bref från Jönlöping. Äfwen i wår lilla stad följer åldrar wälret ren i hufwurstaden benyktade po: lismakten i spåren och någon gåna till och med lemnar samma wärdiaa och fem a KA Ulin IlIallon-, K. Sockr: l i Vinfabriken och i Stockholms börspriser! Fwe e 2: 70 a 4: 44 pv ak Jåg 2: 69 a 2: 93 kr ful Korn, Grad. 2: 6 a 2: 22 Oaire 90— 95 öre pr 20 f Arier 2: 54 a 3: 49 pr fu Äwetemjöl, utländstt, 3 rd swensit, 2 a 3 Nägmjöl, rystt, 1: 27 a 1 swenset, 1: 55 a Salt, hwitt, d0 öre pr ful grått, 75 öre pr dii Sell 28 rdr pr tunna. Kaffe, Brasil., 64 a 85 ör . Java, 70 a 75 öre Soder, raff. 41 a 42 öre Sirap 20 öre pr di o. Till falu fi Pass Till den ärare allmä tecknad anmäla, att ja gåcente sommare komme sorter ffosarbetei, beftår! gröfre Stöfler, Resärsko od) lackerare Tvas oc samt Barnskor. Meier i länter jag till staren. L O ni En Tegelrö af Öswerums bruts tillm lonstrultion, till brulspr — —— Pudre försäljes till bitligt pris SC. boende i Ston llydro-klektriska från 4 till 12 Rdr flint Guldsmeden J. E. Sund Dessa kedjor äro de menel mot vikt, reum: vösa lidanden. Obs. Kedjorna fint ning i förseglade om lidande kan vara säk äro af mig fabricerade G Färdiggjo Manskl säsem: Ytterrockar, Kar Wästar af Korteroj. S Kläre till ytterst billiaa emottagas beställningar till yrtet hörer, hwilt slyndsamhet och ackurate g boende å KyrkogFrån trycket har ulke i boftryckeribeten a 6 ör dig wisa om barnamörd Christina Helena