Norrländska Korrespondenten – 14 maj 1867, sida 3

lärare fina pligter fullgöra och att i alls mänhet god ortning derstädes är rårande utan jemwäl att unrersöka, huruwira i afscente på skolans organisation och inre beskaffenhet några förändrinaar äro af behofwet påfallade. Om bärwid brister förmärtas, fom genom församlingene och slkolrätets ätgärter flulte tunna afhjelpas, få må vet ju anses lämpliat, att dessa brister äfwensom förslag till vera8 afs hjelpanre warta till wererbörandes fäns nerom och behjertande framlagda. Man behöfwer ej anställa lång under: sökning för att öfwertygas derom, att lärarne i stadens feltskola, i hwad på bem ankommer, med berömwärrt nit upps bjura fin förmåga att söka uppnå vet mål, som med denna inrättning åsyftas; men betlagligen öfwertygas man på samma gång derom, att detta mål ide på ett tillfrereställanre sätt blifwer upps nårt; ja, att det unter närwarande för: hällanten ide fan uppnås. För gossar, hwilkas antal uppaår til 150, fördelade uti 3 afrelningar i en gemenam läresal, äro 2:ne lärare ans ställta. Flickor reremot, till ett antal af cirfa 130, likaledes förrelade i 3 ajfrels vingar i andra lärosalen underwisas af en lärare; alltså tillsammans omkring 280 barn med 3 lärare eller minst 90 för vem hwartera. Härwid bör märkas, att i staten finnas lånat flere barn inom skolaldern, af hwilka många blifwit till intagning i skolan anmältra, men of lätt inserra skälratills wirare ide kunnat mot. tagas. Om eck enhwar med lätthet infer fås rigbeten för en lärare att med framgång samtitigt sköta 90 barns underwisning, så blir detta ännu mera i ögonen false lande, när man besinnar, att regsa barn i följd dels af olika älter och anlag, dels of ojemn slolgång, dels af bristante föres skrifter i afsseende på det kunskapsmått, fom för flyttning från ena aftelningen till en annan borde wara bestämtt, mäste förtelas i en större månad af lexlag. Exempelwis will jag blott nämna, att uti lägsta aftelninaen för flickor före tomma icke mindre än 12 ferslilta lexlag. Samtiriat skall tockläraren derjemte uns derwisa re begge öfriga afrelningarne, rer jemwäl flere lexlag finnas. Det bes höfwes ej wirlyftig räkning för att ntröna, huru månaa — nej huru få minuter läraren i sjeljwa werket hinner egna åt hwartera under en lektion. Stort uppscente wäckte för flera års tionten tillbaka offenttiggörandet of en ny läromethor, genom hwillen folfupps festringens swära problem tretdes wara löst. Denna methor, hwars hufwutsyfte just war att med ringa lirarekraft kunna hantseda ett otroligt stort antal barn, störte fig på ven grundsats, att en skola bör underwisa sig sjelf. Detta skulle ske på det sätt, att barnen ester olika äålter och framsteg indelares i cirHar och för hwar ech en af reedsa tillsattes en lärjunge att under namn af monitör utöfwa lärarekallet, under det ven egents line läraren hade till uppaist att ordna tet hela och likajeam en slags maskinist gå omkring od) tillse, att mekanismens ala tuggar woro i behörig werksamhet. Tron på denna methote trellkraft war få stor, att man såwäl i antra länder som hes of ajorde försök mer ref inför fante äfwen wid några clementar-läros werk. Man trodre sig genom denna method funna winna ett gert resultat för gort pris. Försöken hafwa likwäl till den arad misslyckats, att ret s. k. monitör systemet blifwit inom elementars lärewerken, såsom alldeles oandwänrbart,