Norrländska Korrespondenten – 14 maj 1867, sida 3

polisen från att tillämpa lynchlagen på de brottsliga. Att i en så stor stad fom Newyork hwarje natt en mängd lösdrifware af båda fönen arresteras, bör naturligtwis icke förundra någon; men swårligen lärer det någorfti des förr, om ide möjligtvis under gamla testamentets tider, händt att någon 102 års gammal gumma blifwit häfltad för tringstrykande på gatorna om natten. Detta inträffade här i Newyorl natten mellan den 10 och 11 dennes (Mars). — John A. Surratt, —skriswes det från Newyort till Göth.-P:n — antta: gad för delaltighet uti mordet på pPiefis denten Lincoln och gripen i Alexandria i Egypten, anlände till Wasfhington med örlogssartyget Swatara den 18 Februz avi. Genaft ester det fartyget antrat fat: tes matt wid landstigningsplatsen, för att hindra folfet från att att få fe eller tala med fången. Kl. 5 e. m. fördes han i wagn under bewatning af ett tompani marin: folrater till fängelset, hwarest han insattes uti en af de celler, som nyligen blifwit innantill sörsedda med tjock pansarpläåt och assedda att förwara mördare oc) andra groswa förbrytare, från hwilta celler det är alldeles omöjligt att tunna bereda fig något tillfälle till flygt. Surratt war illädd samma zouavunisorm, fom han bar, då han hättades, och det tillats ingen att beföta honom i fängelset, med undantag af advokaterna, hwilta stola sörswara Lo: nom inför domstolen, samt sängelsetjenstemännen. Han får om dagen promere a uti en 25 fot lång, ensligt belagen torridor, hwareft alla hans röretjer noga tatt tagas af watten, Bwilten dock icke tan ses af honom. Han fages hafma ett ide oans genämt yttre, synes wara wid god helsa samt har en förwånande siart aptit och god sömn. Hans syster, hwillen tons ditionerat hos en mycket ansedd familj i det inre af landet som guvernant, har sor några weckor sedan anländt till Bajhings ton men har fått fin begäran att befota fin broder afslagen. Wid det första för höret, som anstalldes med honom, netade han härdnackadt och bestämdt för att wara den person, fom åsyftades, men wid andra förhöret erlände han fig wara den samme. Tanfarna här äro nu mycket des fade derom, huruwida Surratt tommer att öfwerbewisas och domas till oödsstraff. Man rultar nemligen att han frår ifore hållande till sådana personer, som man ide kan eller wågar straffa i proportion ester det straff, hwartill han skulle dömas, om han öfwerdewisas. Emellertid folja alla Förenta Staternas innewanare ransalningen med den största uppmärtsamhet.