Mi skolan och wersdshwimlel. Nagra ungdomsminnen af Paniel Aslund. XI. Vid Ängerman-elfven. (Forts. fr. n:o 20.) — Jag vill slå vad, min fröken, att ni om en månad ändrat er föga smickrande tanke om vårt sällskapslif här i Ångermanland. — A la bonneheure! Hvad hålla vi? — Jag parerar en hel sockerbagare-butik! — Ack så sött! ... och jag ... låt mig se ... jo jag vedervågar ingenting mer och ingenting mindre än... — Nåväl ... än? — Ingenting mer och ingenting mindre än ... men allvarsamt taladt: det är ju ett spektakel att hålla ett vad, då man bestämdt vet att ... — Man tappar, ja... mycket sannt. — Tvärtom, herr inspektor, då man bestämdt vet sig vinna. — Det kan jag ej inse ... det är ju af förtjensten man skall lefva ... — Topp! Hvad hålla vi? — Ett sockerhjerta. — Får gå!