Norrländska Korrespondenten – 10 maj 1867, sida 2

Den brutna eden. Berättelse fr. Baden-Baden af Steinbach. (Ölversättning för Norrl Korrespondenten) (Forts. fr. n:o 36.) Hans sans var dessutom ännu icke återkommen, och beskaffenheten af hans förfärliga blessyr lemnade dag fran dag mindre förhoppning. Uti en sjuksköterskas simpla drägt framträdde hon till hans bädd, under löfte att beherrska sig, icke föranleda någon sinnesrörelse hos den lidande och till och med endast i nödfall lata sin röst i möjlgast förvända ton framtränga till hans öron. Darrande af smärta satt hon vid hans bädd, och då hon sag honom, som ej anade hennes närvaro, livga så hjelplös med ansigtet inlinJadt uti förbindningen, tungt andande och blek som marmorn, dä hon påminde sig hurn odeladt och djupt han hade älskat henne, och huru hans kärlek hade förmått att tränga i bakgrunden hennes hemliga passion för Casar — då hon såg och kände, hvilken olycka hennes vankelmod hade fört öfver de båda hjertan, som voro henne så troget tillgifna och af henne genom 2 brist på förtroende och sanning hade blivit insnärjda uti ett förderfligt nät, da ansag hon, sig våga anse sin förterlafsäsom detr djupaste som någonsin genomstormade ett menniskobröst