och solfet ej sörelystes med exempel ar lyx och flärd i lefnatssättet, wore än detta betingadt af riketom eler höare samhällostänlnina, från hwilten sernare flärten tywärr manligen efterapas af te länre klasserna, och tå ren högre fame hällsställninaen bar sig höare pliater ålaare i bumanitet och fosterländtska tänkesätt, än man of den lägre fan fordra, syncs det wara i got ordning att just te ej allenast i ord utan i handling mera allmänt föregingo med gora och ätla exemqpel. Emeliertid är såwäl jortbrukarens som in ussri itkarens penninge betryck bufwursalligen att söta i ven närwarande och under flera ärs tid fortgåenre höga väntesoten, och fom följd veraf äl: men swårigheten att åtkomma förlagd: kapital. Alla fasta enendomars wärten äro be: roente af den summa de kunna förränta. Detta åter beror på räntefotens höjd. Häraf är tlart att en egendeme tapitals wärte måne stiga eller falla i mån af räntans fallande eler stinante. Exens dom, fom i nettobehällnina aflastar t. cr. 1,000 rrr årligen, är, tå räntan utaör 4 prec. wärdt 25,000 rer, då väntan uppnår rtill 6 proc., nedsiunler dess wärde till 16,666 och twå tretjetels rer, och om räntan stiger till 8 procent, netfinoter ven till 12,500 ver eller balfwa dess ursprungliga wärde o. s. w. När man nu tänncr att de lapitalister, fom äro sinnate för ocker, genom privutbans kernas hanträcknina sträckt fia dura ter: hin, att ve of ten skuldjatte fastiahetseqaren och antra behöfwante, utpressa 20 prec od) tderöfwer, fan man ite de dra på att följderna of detta, i lag nue mera ej förbjnodna ocker, medfört betryck och frammanat en oetroelig mänad konturser, som nedstämmer modet och före: tagsamheten äfwen hos ven annars ber hållne sastiahetsegaren, med antra orr, ju högre räntefeten är, dess mera faller enendomswärret och fom följd häraf är Hart, att en persons kapitalskuld ökas eller minslas i samma proportion fom räntan stiger och faller. Det är emel: lertic smärtsamt för ve fastighetdegare, fom innan vänte-prejeriet fom i fler, såg fin egendom utan swåriahet lunna bära sfuld till större eller mindre det af dess wärre, till följe of räntans förböjning inem några få år fe fia och re fina försatta i armet. Wi weta, att för ide många tiotal af år seran, cer innan wåra ferelutaifwante banker tf werföllo landet, ansåg man fia wäl ha placerat fina penningar, om den föpta enendomen gaf 3 a 4 prec Att fapitne liften, fom ej har sinne för, etter will wara beswärat med förwaltlningen af fast enendem, söter få sina tapitaler få tryrt löpta som möjligt, dertill privat: banlerna wänligen bidragit, är wäl ice få underkiRat, särreles fom ponninacmwän: nen wanligen äro försetta med rymliga samweten; men penningen är i fia sjelf icke någon handelswara, ten anwändes tå onaturtiat, hwiltet förr eller sednare medför sitt straff. Emeliertid är tet Hart, att ju bönre ränteseten upprrifwes, ju mindre kapital representerar modernäringen, jorten och berasbruken, ju sämre rden behandlas, ju mindre offalts ning lantets mocernärina aifwer, ju tys rare blifwa lifwets alla förnörenheter. Detta netätgående fan komma att föra månaen på den tanken att landet ide fan lemna nppebälte till sina wertfame maste innewänare, utan att tecfa måste söka fin utkomst i främmande lanp och öfwerläta åt penninae-männen att med egen band föra plogen och slänaan för att aftwinga jorten och berawerken sitt nötiga uppehälle. De petuniera bekymmer, bwarmed jyns nerliaast jorrbrnfaren, bergomannen och fabrifanten nu fimpa, äro fålcteg otmwils welattiat att söra i den hönt uppjanade ränsefoten och tet finans-fystem, fom i de sernare årtionrena gjort fia aällande, bwilken åsiat är få mycket mara avrundad, form räntesoten i beta Eurepa jemförelsewis stätt och stär länt. Kan ide ritsrogen finna utwäng att återföra räntan till en med andra länder jemförlig böjd, eller ätminstone till hwad den fordom warit i wårt land, fi måste wårt jords bruk, wåra berawerk och sabriker owvil: lorligen fomma att linan under täflan med utlantet och Swerinae slutliaen, i afseente på såwäl lijsförnödenheter fom mycket annat, blifwa berornde of främe mande länder och wär sjelsstäntinbet få småningom tillintetaöras. (Kr. Bl.) En jättewerlstad. eJ:i3 —