rarne, talas, underhandlas, kombineras och intrigeras, först om hwilka skola bli elektorer, seran på hwilka ressa skola rösta till fullmättige. Till allt retta forrras tiv: Säledes hemwänta ej mer säkerbet erra riksdagsmän förr än wid plomfievmånarens slut. — I Norrbottena-Ruriren läses: Jnnebiggarena hafwa under de sijsta trettio åren jemte fig sjelswa alstrat och Nppams mat snart sagt lita många skadliga underhållstagare, fom sollmångdens antal är. Om man skulle rälna alla befollningens skadliga underhållstagare d. w. s. äfwen sådana, fom utlräswa follets tillgångar för anskaffning af tobak och bränwin, få skulle man ej behöfwa mudet pruta på det uppgisna antalet. Men emedan herrar snusbegär, tobaksbegär och bränwinsbegär warit menskligheten följ: altlige läångt förr än för 30 år sedan, utan att lemna i fin wäg några sådana följder, fom hotat hela befolkningen med total undergång, och det war de underbålletagare, fom uppammats under de fi sta 30 åren, åt hwilla jag gaf den skarpa beslrllningen, få will jag gerna medgifwa prutning, men widhåller dock, att det är ett ssags otillbörliga och skadliga under hållstagare, fom bragt besollningens cfonomi på fall. Hwilla äro då dcssa ffadz liga underhållstagare? Så mäntar jag frågan från höger och wenster, och fajt än jag på förhand anar, att I ej miljon tro mia, få mill jag cj blott föga hwem jag driftar beskylla, utan äfwen söla att bewisa bestyllningen. Nåwäl, laffebegär läter jag wara ett gemensamt namn på den ifrägasatte uppammade fienden till follets elonomie. Men, inwänder man, icke fan wäl saffeförbrulningen lräfwa få stora offer, att den uteslutande lan anses wara den huswndsalligaste orsaken till follets torftiga belägenhet, ty en topp laffe mer eller mindre rå dagen fan wäl knappt sörtjena att tagas med i råkningen för wårt etonomiska be: eller obestånd. Så anser man det, men låt oss räkna! Hwad kostar on kopp kaffe, uppblandad med grädda, ost, smör eller annat fett, då tillila inleräknas den förlust af tid, fom å går för bännande, totande och drickande? De fleste torde medgifwa, att en kopp laffe tå skulle losta 10 öre, men jag will dock medgifwa nedprutning ända till 4 öre. Det är ju då, mill man säga, en obetydlighet i afscende på lostnaden, att en menniska förstör twå koppar laffe på dagen? Och det synes och tyckes få i all: mänhet, men 2 koppar eller 8 öre pr dag, hwad gör det för året? Det gör en fumma af 29 rdr 20 öre på hwarje person; således ungefärliga wärdet af 1! tunna spannmål. Man fer då ftrart,att hwarje person, fom förstör endast 2 toppar laffe om dagen, skattar ärligen till en osynlig underhållstagare ej mindre än en pigas manliga lönebelopp, såsom ett sådant nemligen här på orten räknas. Och ehuru det är kändt, att många personer förtära ända till 10 eller 12 koppar på dagen, samt börja laffedrickningen redan wid 8 a 9 års ålder, hwarmed de ock fortsätta få länge de leswa, få mill jag, för att wara desto säkrare om sanningen af min beräkning, antaga, att inga andra, än pers soner emellan 1 oh 60 års ålder förtära faffe och det endast med 2 koppar dagli gen på hwarje person. Wid 1866 års slut fanns i Malå församling 388 personer inom sagde ålder, och dessa hade då enligt oswananförde beräkningagrund genom taffedrickningen förslösat och förstört 11.329 (säger Elfwatusentrehundratjngonio) rdr och 60 öre rtmt på året, hwilket, då hela folkmängden är 848, gör 13 rdr 36 öre på hwarje person. Sedan man nu funnit hwilken summa kaffebrutet suger ur lans det årligen för hwarje person, så kan lätt berälnas, hwilka oerhörda tillgångar faffebegäret årligen slukat och tillintetgjort för alla Norrbottens lappmarier, berälnadt nemligen efter 1865 års follmängd. För Karasnando .. ... 18,129: 52. oo Sutfaejärmwi ..... 23,673: 92. oo GQelliwara ...... 35029: 2. mo Jodmoct och Owidfjocd 27,120: 80. 2 Arjeplog ...... 17,060: 72. mo Mrwidsjaur ..... 29,966: 48. mo Malå so ooccvoo. 11,427: 16. Summa rdor rymt 162,410: 52. Om man bebor ett magert och torftigt land, och ändå fon årligen tillintetgöra sådana summor, hwad har man då annat att wänta än total undergång i armod nh näd? Och då man onokfigen måtte