Norrländska Korrespondenten – 3 maj 1867, sida 2

har advokatsiskalen Bergllint inför kongl. hosrätten åtalat häradshöfdingen Srömberg, hwilken i sin asgifna förklarinn vå det bestämdaste förnekat sanningsenligheten af den mot honom rigtade grava beftyllnins gen. Huru långt detta mål, fom lyctigtwis fällan har någon motswarighet, hit: tills avancerat, eller om det ännu befinner fig på samma punlt, fom då häradsh. S. för flera månader sedan afgaf sin förs klaring, derom salna mi lännedom; men mi skola icke underlåta att noga följa utwecklingen af denna egendomliga rätter gång, fom med skäl wäckt en aanifa alls män uppmärtsamhet. Besynnerligt wore emellertid om en domare, hwars redbarhet hittills warit utan släck, ffulle ha gjort fig skuldig till den förseelse, ovannämnda ans gifwelse omförmäler, oh det skall bli rätt intressant att lära känna, genom hwilka medel hr Torslow tror sig funna bewisa den swåra beskyllningen. — Malmska hwalens återkomst till Göteborg omtalas i Förpoesten salunda: En resenär, fom mer skäl fan anteds nas såsom tänd i orten, bar anländt till staten. Den ryttbara storheten, det enda smur i werlren, jom benämnes Marmska r hwalen och jemwäl kållas Fas rolina, har återwänrt till wär kust och efter fåfänalian berrijter gått i tloster i statens mujsenn Dan trötte wanrras ren kommer att bär itillhet bearunta, tet en resa till Tyskland ej allt:d Åtföljes af angenäma följder, helst om te ins nefatta en förlust af 10.000) 1dr, bwils fet belopp onses utaöra koöostnaden för hwalens p:esentatien i Berlin. Hwas lens expenerande i Paris kunte, enliat hwad man påstår, hafwa aflupit med en lostnad af endast 5,000 rer, men man saknare mod och fann rådligast art retis rera till hemorten. En bistorisk atbands lina, upptaganre hwalens äfwentyr ef ter tören, kommer måhända att stället illustrera expositionen. Jnkomsten vers af fan dock swårliaen uppgå till 150.000 ror, hwilket belopp på fin tid ansägs utaöra ren winst, fom mer all säferhet stulle följa på hwalens förewisning i skiljra länter. i — Från Stockholm särifwes ren 10 Avril till GR: Statgräret Lier crant8 helfotilftånd är aanska betänkliat. Wand wid ett rörliat lif, nörgares han wid emettagandet of finansportfölien ans wänta fin tid i ordets beta bemärkelse dan och vatt wit ffrifborret, tv bod of måite berrar ftatsråver arbeta sjelfwa, oh dertill fom arbetet före och Unter rikgragen, nu mera anstränaande än tillförene. Starsråret Lagercrantsh lja blef rå bruten, eller. nåra bruten, och om ten kan repareras, så forrras dertill i alla fall läng tiv. Det torre ej bli få lätt att få en ov finansminister om br L. afaär; ty de fom wilja blifwa ret, funna ej och de fom funna, wilja e. Di riletagen bebhanrlat hufwurtittarne, trode de man att landets representanter skulle efter wäl förrättade göromål funna bems förlofwas i merlet af nästa månad. De erfarna börja i detta fall bysa twifwelds mål, och vegja skola öfweraå till wisshet, om wid behanrlinaen af ve ännu återse ftående ganska wiatiga frågorna, samma raseri att tala och tala om, fommer att fortfara häranefter såsom hittills was vit fallet. J andra fammaren är tals trängtheten wärst. Mun förbereder sig på länga tal i anlerning af rörsstoffets afslaffante. Detta ämne är, vå man ebfjolut will ätagalänaa fin talfärriabet, outtömliat. Kommer få tanttförfjwards utskottets betänkanre, hwilket, snart färs diat, är ett ritt ämne för talöfninaar. Witare mwäljaärdvdutffottets ynart fulls bortare opera omnia. Hwem skall ej trana sitt trå till den stora stacken? TY icke går ret an att låta ett få wiatiat ämne, så inmwedladt, emedan vet målte ghöras inwecklart, passera utan långa tal? Jag förmodar att vet blir wid detta tillfälle, fom br Key skall infria sitt löfte att bemöta frih. Gripensterts anförande rörante Sweriges betryckta ställning, hwilket afgafs då frånan om aemwmirgans slaget triskuterares. Och till filt ba ju wåra representanter ven kinkiaa frågan att lösa: inläntskt eller utläntskulän för statefinansernas ortnante. Nog gär tet an att tala om upplåning inom landet för jernwägsbyagnarernas fortsättande, men tå rtet kniper skall tonen snart täms mag om. I alla föll måste månaa tala om, öfwer och brerwid ämnet. Oc få kommer en stor massa andra betänkanren från utskotten, som wäl icke lunna utan tal affärtas. Så när bate jag glömt ve förestående malen till fulmits tine i banten och riksgältokontoret, samt dircktörswalen wid lånekontoren. Om