Norrländska Korrespondenten – 12 april 1867, sida 2

nade försäkringssummorna ej uppgingo till stadgadt belopp. — Riksmarkegångspriset å spanmål för år 1867 är af regeringen, på grund af en utaf kammarkollegium upprättad uträfning, faststäldt till 2 rdr 7 öre för fur biffoten, hwilket kommer att tjena till ef: terrättelse wid de beräkningar, fom skla grundas på riksmarkegång, oberoende af de genom rilkets ständer särskildt bestämda medelpris å den under wisfa penningelöner inbegripna spanmål. — Westerbottens enskilda bank. Med dess delegare hölls ordinarie bolangftäms ma ven 30 nästlidne Mars. Derwid beslöts att af bankens winst för sistlidet år 6 procents ränta skulle utrelas till delegarne å deras lott-inbetalningar och äterstoden med 34,015 rer 28 öre af: sättas till reservjonden. Uti styrelsen, som erhöll recharge för det förflutna bantäret, återwaldes samma leramöter, sem förut. Euliat af styrelsen aftems nad öfwersigt af bankens rörelse under förlivet år hafwa å depofitions rätning blifwit insatte 206,470 ror och uttagne 86,310 rer samt å upp: och afffrifninngrätning insatte 657,440 rer 93 öre och uttagne 499,209 ror 80 öre; å frevitivräkning äro uttagne 777,120 rer och ins satte 564,190; ä wexelrärning utlemna. de 830,010 rör 30 öre occh inbetalre 600,090 rdr 55 öre, samt å lånervät: ning utgifne 2,146,350 rdr och intetalre 775,610 reor. 1750 ft. postremisswexlar hafwa blifwit utställra till ett fammanräfnadt belopp af 1,248,047 rer 4 öre. De i Stockpolm inwexlare frevitfedlarne uppgå till 973,420 rer. Hela årets oms sättnina utaör 19,165,414 ror 35 öre. — Folkklanken och de äldre bankerna. Under denna rubrit läses i Neriles Alle: handa följande: Såfom befant, finnes här på platsen af gammalt en sparbank, Hwilten efterhand tillwunnit fig en betydlig insättningssumma (bortåt 1 million), en stark referofond (omkring 10 proc.) oh blifwit i tillfälle att betala insättare omanz ligt hög sparbanlsränta (54 proc., förutom andra fördelar) samt att äfwen genom amorteringslån i wiss mån befordra fpare samhet å låntagarefidan. Så har man också här OÖrebro enskilda bank, fom under 30 år utwecklat en gag: nande och betydlig wertfambhet, förtjenft full i mer än ett affeende. När nu en folkbant står i begrepp att här öppna sin wertsamhet för att fylla ett kännbart behof och utgöra en mellanlänk mellan enskild bank och sparbank, så hafwa en del personer fallit på den tanken, att en rivalitet mellan den nya bankinrättningen och de förut befintliga skulle fom ma att följa. För mår del hafwa mi aldrig hyst en sådan åsigt. Sannt är wäl, att de olika bankernas werksamhetsområden ej kunna noggrannt utstakas, och att gränslinierna, om de uppdroges, komme att för fmwardera af bankerna falla ett stycke in på den ene eller andre kamratens egentliga oms råde; men hwad först enskilda banken be träffar, gör detta få litet, då folkbankens omfång är ringa, och enskilda banken helst torde undwika affärer med låntagare på småbelopp, folkbankens egentliga funder. Också finner man, att flertalet af enffilda bankens tjenstemän, äfwensom en och anz nan af dess direktörer, ingått såsom dels egare i folkbanken. Från det hållet synes alltså möta endast wälwilja, rivalitetens motsats. Från sparbankens sida bör ännu mins dre någon obenägenhet mot folkbanken låta tänka fig. Sparbanken arbetar ju full komligt oegennyttigt för ett godt ändamål.