Norrländska Korrespondenten – 9 april 1867, sida 3

ställning och till en större bildning, med detsamma inträra de allt mer såsom med arbetare i samhällets tjenst och desto mer intresse och förtroenre få ve för dess ine stitntioner. Enrast den okunnige, råe och nörställde arbetaren fan wara farlig för det allmänna, men alrrig ten uppe lyste, hyffare och wälbergare. Med det wackra och lojala syfte dessa föreningar öfwerallt i Swerige uppssällt för fig, böra re således ide ingifwa några farhås gor, men wäl deltagande. Detta rveltaganre anse wi böra först och främst yttra fig deri, att ve mera bittare i fam hället ingå i reesa föreningar och reltaga i sträfwandet att befordra deras äntamål. Derigenom skulle föreningarne ers hälla en god förstärknina af krafter och insinter ech ett band af ömsesidig bekantstap och förtroende knytas mellan de särskilra tlasserna, fom numera äro i politist hänseende lika berättigade. Med detsamma skulle ock föreningarne förlera karakteren att wara ensidiga samfundsbiltninger, samt många anlerningar till misstroente, missförständ och owilja å ömse sitor unranrödjas. Går man deremot med likgiltighet och förnämt förakt förbi dessa inrättningar, så kan det lätt wålla, att merlemmarne terinosn bilda ett eget slutet parti, sammanhållet af missnöje och misstroende mot öfriaa fams hälloklasser och lätt tillgängliat för ingifwelser, som hwarken för föreningen sjelf eller samhället äro nyttiga. Deras syfte att befordra arbetarens lyftnina i ekonomiskt, socialt och andligt hänseende är för öfrigt allt för ädelt, att ide för. tjena uppmärksamhet och uppmuntran. 3 mån tetta syfte fan uppnås, skördar samhället deraf den närmaste winsten. Ett samhälles största lycka och rikedom ligger nemligen deri, att det har en ar betefam, nykter, sparsam, rerbar, fielfs ständig och upplyst arbetarebefolkning, som sträfwar framåt till oberoende och wälstånr, oc) ide på ett föraktligt frog: lif eller oorrentligt lefnarssätt förstör sin tid och sina förtjenster.