saglig. Men wi behöfwa ide gå längre in till wår egen industriutställning näftidne sommar. Flera weckor hade förfluit sedan början af denna wår utställning, nnan man i utlandet ens wisste af att in sädan fanns. Fanns det då inga mes vel till henorarier åt personer, fom derom (unde skrifwa oc införa artiklar i utländita blad? Alla äro wi ense derom, att wårt land ite mera spelar någon betydande roll på werldstheatern, bestämdt ingen afgörande, och det fan wara få godt det. De stora spela ide alltid de wackraste rollerna. Men olir wår roll, fåfom utrilesstatsministern (åtit oss förstå, betydligare och mer afgö rande derigenom att den utföres af pers soner med högre rang, då blir rangrullan wårt lraftigafte wärn, fraftigare än fjetfma wår arme och flotta. Såsom ett bes wis på wår högre diplomatis förmåga, will jag anföra ett faltum, hwilket på detta rum nyligen uppgifwits af ingen mindre person än utrilesstatsministeru, nemligen förhållandet med den der Smerige till: höriga tomten i ottomaniska ritets hufwudstad. Änskönt denna tomt har det förträffligaste läge, har det ännu ide tycs lats nåra diplomater, trots deras höga rang, att försålja densamma. Jag är fullt och fast öfwertygad derom, att en person med mindre rang, helst med ingen rang, en wanlig huskommissionär, ffulleförlänges sedan ha gått i land med denna enlkla af: fär, förutsatt likwäl att han ej behöft ans wända all sin tid för att slicka diplomar tiska noter, i stället för banknoter, från Boeporens till Mälarens strand. Men om, hwiltet nog är trowärdigare, mår po litiffa roll är obetydlig, få måste också to stymen wara derefter, ty blir den ej det, blir den nära nog löjlig, och det är wäl ändå något för härdt för ett land, fom wäl ändå utfördt något godt och ftort här i werlden. Lyxen är för staterna, litsom för indi viderna, precis detsamma hwad perlan är för snäckan, nemligen en sjnidom, och snäckan dör af den. Hur många ftora oh fraftfulla folk ha ej lidit af samma fjutk dom och slutligen delat snäckans öde! Ha wi ej nog af warningar? Gud beware wårt land för ett sådant öde! Men mi måfte också göra något sjelswa för att bota oss i tid. Wi måste börja med att förs minffa mår statslyx, börja med det obe tydliga afdrag, hwarom nu är fråga, och wänja wi oss småningom derwid, få skola wi nog en dag lyckas med det stora. Om ett land, sådant som wårt, skall lysa med något, få är det med allmän bildning, allmänt walständ. Annu ha mi ej helt och hållet hunnit dit, men hmwarje fträf: wan dit är redan en ljusstrimma, fom lyser wida llarare, än den diplomati, fom sa litet betyder: och förmår, trots all fin yttre glans och herrlighet. Till Johan Nyberg 1 Bollfia ). Wi weta mål, att du ej giswit Har, sör art betaqad blijwa oc besjungen; Din waadra handnng är of aua tlar! Cu gap — du mar aj ädelmodet tvungen. Det gijs nog mången, fom sörmåga fått, att aj fin rikedom år nästan deta, men witja god, föl ej på allas lott, och egennytian will fin röl oc jpua. Man Har ju arfningar att stylla på, för hwulkas wål man framjör act bör spara, man, hwuta tanste i en framtid fiå, trots hnad de ärft hå hela arfmet klara