wibtagit terna åtgårt för att föra ren gällande räntefoten att rer gå för ren länbehöfwande allmänheten? Sfulle detta funna åstarlommas, skul! banken funna utlåna ett obegränsatt fir pital. När man nu wet, att bankens lånefond är en obetydlighet met bebhof: wet bod de lånbehöfwande, fom finnas, ja, få obetydlig, att några få penninges män eller penningewerk skola tillskansa sig alltsamman på några tagar, är tet klart, att denna förewäntning tillbafafaller fåfom ett sanningslöst föregifmans re eller bewis om en oförnnstig, äntamålslös åtgärd. Följren of hela åt gärten blir ju endast den att alla fom bafwa penningar infatta i banlen, upp: säga dem och insätta dem i de enskilta banterna, att te enskilta bankernas rel: enare upplåna hela banlens lånefond till fem procent och taga minstetjugu em tilbata utom provifioner, gratifikationer, bonorarier, kommiesiens arvoren, öjwere räntor med mera under årets lopp. Längt ifrån, att banken borte nersätta ränton för i den insatta enslilta merel, borte den höjas åå, att ten alltid stod öfwer te enskitta bankernas, och utlåningsräntan alltid äfwen hållas lika md dessas. Ty med bankens ringa uttå ningefond cd ten allmänna penningenöd, fom finnes, fan ej räntefeten ner: twingas, och tå bavleng tjenstemän äro lönade af staten, bör den funna gifva lita hög vänta på insatta medel, fom en enstilt bank fon giswa. Det är dersöre mer harm man måsie fe, att rikebanten få stötes i Stockholms enffilta bants fördel, att man altid bål: ter räntan för i rikebanken insatta me tel lägre än ben ränta Steckholms ens ffilta bank gifwer, hwarom man fon fe annonserna i tidningarna, i bwitta dessa annonser wanligtwis stå unter bmwaran: tra. Ritsbanken bör såsom nävmnrt als tid lunna giswa lika bör ränta fom ten enskilta banken för insafta medel och stall vå genom sin större säkerbet fårys lika framför tenna, om samma frihet äfwen lemnas i uppsägnina, och bör ej hafwa högre eller lägre nttåningsräuta än rennu, men samma willor och höäst lemna tre tusen ritstafer vå en hand. Att nedsättning i räntefoten ej fan wara en fint för att wersa förböjning i wärret af swenska statens tånesförbinretfer i utlandet, är Hart deraf, att hwar och en större affärsman i utlantet känner swenska bankens och penninae-martnatreng tills:änd. Har banken werktiaen sårant öfwerflöd på penninaar, läna vem rå åt rikegälde kontoret, fom på fina förbinreljer gifwer wira höare ränta. Ataärden att netsätta bantene räntefot är emellertid werkligen såran, att man mås ste taga tirningarnes uppaifter derom jasom de enskilta penninaewerkens finansoperationer och knappast wågar tro terpå. (NPT N. R.