Den brutna eden. Berättelse fr. Baden-Baden af Steinbach. (Öfversättuing för Norrl. Korrespundenten.) (Forts. fr. n:o 27.) Efter en varm handtryckning skiljdes de. Nagra tå minuter derefter förde bantaget doktorn uti sjerran. Cesar sag länge och tankfull efter taget; han tänkte endast på sin plans lyckliga lösning. Till hvilket pris den var åvägabragdt, föll icke uti hans tankar. Det gällde att rädda Olga, gällde hans kärleks framtid, och för detta var inwet pris för högt. Två dagar derefter uppslog Wohlbröck för sista gången sina ögon, häftade dem vid Cesar, och hans läppar hviskade knappast hörbart: Beskydda min Olga! Tröstlös knäböjde flickan vid sidan af honom, som hade lagt sin ena hand på hennes hufvud och räckte den andra til baronen — få minuter derefter hade han utandats sin sista suck. — Olga: sorg var djup och sann; det allmänn: deltagandet kunde endast utgöra er svag tröst uti hennes lidande. Ciesa bistod henne manligt: Ilusets bekymi mer och allt det förestående : sorglig: hvilade endast på hans skuldror. Esolig eftermiddag ljödo kyrkoklockorn allvarligt, och sorg herrskade, der for dom glädtigheten höjt sin spira. Wohl bräck blef nedsänkt uti sin grift oc