Norrländska Korrespondenten – 29 mars 1867, sida 3

Konung i sweuska folkmedwetandet, enligt Sweriges grundlagar och i wertligheten. Menige man i Swerige ser ånnu i Sweriges konung högsta utöfwaren af rättwisan, höasta skydret mot allt wåld och all orätt af embetsmännen och te mältige, en allom råvande och bjudande man, endast Gud för fina aerningar answarig, fom i likhet med fordna Eonunsgar endast behöfwa säga: retta rätter och packer eder efter, för att öfverallt och af alla och i allt blifwa efterlydd. Denna folftro orsakar, att de föroräts tade ofta wandra från rikets yttersta gränsor för att hos kungen söka rätt: wisa och få återwända med ven bedröfliga wissheten, att han intet fan uträtta, och med den ännu bedröfliaare, att de tillfölje af försummade laga former, förs sutna fatalier ingen rättwisa funna er: hålla, utan måste finna fig sitt öre, det må nu wara få olyckliat fom helst. Denna te armes och förorättades olydliga belägenhet har på sernare tider blifwit så mycket ohjelpligare, som efter ten af nuwarande leramöter i högsta domstolen sjelfwa stiftade far rättegångsbalfens stadgande om resning och återgifwande af försuten tid blifwit en tom och töd bekstaf och dylik förmån numes ra ide widare bewiljas till och med när ret, såsom förhållandet war med porträttmålaren Sjölin, gäller, att för fame ma förseelse straffas twenne gånger. Swenska grundlagen har bewarat åt lonnngen 2:ne röster i bögsta domstolen på vet han må ega tillfälle mid målens afgörande i denna domstol motwerka mans namån och de lidelser, af hwilka de öfriga domrarne kunna wara hänförda; den har bewarat åt honom högsta des maresfallet. Den har bewarat åt for nungen högsta werkställande makten med de inskränkningar som till förekommande af wåldswälde ansetts nödiga. Den har bewarat åt konungen rätten att anföra rikets här. Den har slutligen medaifwit honom rätt att benåda den tömde. J werkligheten hafwa konungarna af huset Bernadotte aldrig gifwit arundlas gen den belgd, att de någonsin deltapit i högsta domstolens förhandlingar ens med fin närwaro. Benårningsrätten utse öfwades i politiska mål nästan altid af Carl Johan, någon gång af kung Oskar. som nästan alltid benådade i brottmål, den har weterligen aldrig utöfwats af Carl den femtonde, utan då ret gällt att skydda brottsliga embetsmän, och har han altid låtit benådningg-rätten bero af högsta domstolens och statsrådets ins flytande. J alla mål rörande de så kals lade Muarsd-orocligteterna, derwid med fås dan stränghet dömdes, att till och med en, ofwannämnde målaren Sjölin, af högsta domstolen ådömdes fästningestraff sedan han en gång försonat brottet med watten-och brörstraff, afslogos alla nås teansökningar. Att blottställa fina dyra lif för krigsfara hafwa dessa konungar hittills sorgfälligt undwitit. Den nya rikfgdaggorvninaen har aAifs wit Sweriges konung en matt, fom han aldrig tillförene haft, makten att afskeda och förkasta folkets ombud; tiden skall utwisa, hwilka fördelar fom deraf funs na skördas. (N. P.) N. R. Mår ufländska ministerstat.