död i land, wid badhuset i Lysekil. Man har beslutit slicka honom till Uddewalla museum. Ester beskrifning torde det mar va ett exemplar af paddfisken (Lophius Piseatorius) — Medel mat frost. Det pästås att kokt astlut, gjord så starl att den klibbar wid fingrarne, blandad med salt, fall fullfomligt återftälla frusna lemmar. Den frusna lemmen bör hållas i den warma uten en eller twå minuter. — Af Tidning för Trödgårdaodlare bar n:o 4 hitkommit, innehållande: Hortitultur-utfrällningarne i Paris; Smwens ffa Trärgårdsföreningens förhandlingar; Om ettåriga blomsterwäxter (forts.); Minneslifta för trädgårdsodlare i April; Diverse notiser och metdelanden; ans nonser. — Kungliga familjen i Norge. Ef ter hwad det förljudes, lärer öfningslägret på Gardemoen i sommar, Mvile fet tros lomma att begynna sista dar garne af nästk. Augusti månad, blifwa besökt af konung Carl den femtonde, efter det denne besökt någon fransk bats ort, antagligen Vichy. Man will wi bare weta att drottning Lowisa, fom först på sommaren lärer skola besöka sina föräldrar i Haag, samt dessutom enkedrottningen och största delen af Fung: liga familjens öfriga medlemmar, äf: wen ämna att uppehålla fia i Kriftiar nia få länge lägret warar. Förberetelser lära redan göras för att wärdigt mottaga såwäl te kungliga personerna fom det icke ringa antalet inbjurna gäster. — Sådan är qwinnan! För häktade starskassör Herbst, fom nu undergått en bestraffning af 5 a 6 ärs straffarbete och ännu har ungefär lika lång tid qwar af jamma straff, ingingo en mängd perfor: ner i Lund sistlidet år med nådeansökan till fal. maj:t, i den önskan, att återftås ende strafftiden för Herbst måtte af gunst och nåd efterskänkas; men ansökningen afslogs. Ett ytterligare hårdt flag har nu drabbat Herbst, i det hans hustru, med hwilken han har twenne barn, nu brutit för honom äfwen familjens band od) den 2 dennes låtit wiga fia wid ci vilingeniören Carl Tropd. Herbst hade med fin hustru lefwat lyckligt; han hate till och med warit swag för hwad qwinlig lyx fordrade, en lyx, fom wmwäfendtligt lärer hafwa bidragit till den olycka, som förde honom i fängelset. Owinnan skilrras af skalderna såsom företrädeswis stor och mäktig i olyckan. J Juliragarne och i Warschau fe mi henne förbinda såren och wederqwicka de döende. Hon är stor och mättig i ftris ten, ej fom furia, men fom qwinna, med binteln i hand och tårarne i ögat, och huru mycket större är hon ide, om ges nom hennes förwållande en olycklig ti: der. Detta är skaldens målning, lika sann fom prosaistens: — ret finn8, fär ger Agardh, ingenting få högt eler få lågt, få mäktigt eller få swagt, få för: tjusande eller få föraktligt, fom qwinnan. — Gud låter ide gäda sig. Ännu ett bewis på sanningen af detta Skriftens ord finna wi uti nevanftående fors respondens från Upsala till JönE-P:n: Bland arbetarne i den fiora fanre grufwan wid Upsala, der ett nytt stycke wäg håller på att anläggas, timade för omkring fjorton bagar seran en fruft: tanswärd tilldragelse. Bland re arbetande war en fom firade sin födelserag på ett fött, fom måste förskräcka hwarje gudfruktig menniska. Ett omåttligt förtärande af rusgifwande drycker och utösanre af de förfärligaste hädelser, eder och swordomar, som ofta äro en följd of bränwinssuperiet, woro de lofoffer, hwarmed han wille prisa sitt lifs Gud för fin tilwaro. Stående under ett jords hwalf, som i hwarje ögonblick hotade att falla ner och begrafwa honom, och feenbe det ena jordraset aflösa det andra i sandgropen, utbrast han mot Gud i här vift och hånfull ton: har Du ivag ffapat mig, skall Du wäl och flå ihjel mig. Derjemte bad han hänfullt fina famrater till bustrun hemföra den underrvättelsen, att Gud slagit ihjel honom. Hans hävista profetia stulle få en alltför fora lig fullbordan. Det dröjde ide många minuter, förrän jordhwalfwet öfwer ho: nom lossnade od) ett dörligt flag på buf: mwutet af ett hopfruset jordstycke förftummare hädarens smärefulla tunga och gjorde ett ögonblickligt slut på den olyckliga warelsens lif. Hans sidekamrat blef till största delen begrafwen under jordraset, så att blott fötterna woro synliga, men lyckades dock erhålla ett par timmars besinningstid, innan han trärde inom ewiabetens portar. — Det är ei mer an