Norrländska Korrespondenten – 22 mars 1867, sida 2

7 Den brutna eden. Berättelse fr. Baden-Baden af Stecenbach. (Öfversättning för Norrl. Korrespondenter.) (Forts. fr. n:o 23.) För Wohlbrick kom ÖCeesars frieri alldeles icke oväntadt, men då han så plötsligt blef tillfrågad, syntes någonting fördystra han anletsdrag. Baronen kunde icke bemärka det, emedan bankiren satt uti skuggan, och det var icke lätt att upptäcka, hvaruti anledningen till denna sorgsenhet låg, ty, han besvarade OCeesars anbud på det mest vänliga sätt, Han hade under en lång tid vullrkekligt bepröfvat Willenhains kårakter, för alt ej hysa förtroende till honom, han hade lärt att högakta och värdera honom och lofvade honom full uf fadersglädje sitt enda barns hand. Baronen å sin sida visade den älskvärdaste öppenhet; han låt honom oförbehålisamt bileka in uti sina tordun törhållanden; han öfvertyunde honom, det hans förmögenhet var betydlig och hans utkomst derigenom bäsryggal. Ur hans ord talade den renaste, men också ur känslans djupaste botten flytande kärlek för Olga Så långt var allt ordnadt. Cesar omfamnade med häftighet sin blifvande svärfar och ville så skyndsamt som möjligt åta eclatera sin lycka. lläruti tann han likväl hos Evald några hinder, hvilka, så varsamt han hade autyat dem, icke desto mindre syntes vara svåra att öfvervinna. Wohlbröck önsåg det vara bättre, om veriden för ti stället ej erfore något om förlofoin