Norrländska Korrespondenten – 15 mars 1867, sida 3

Den orientalisla frågan är ännu den wigtigaste på den europeissa dagordningen och nästan hwarje wecka hör man ett nytt rylte om diplomatiska åt gärder från en eller annan sida i denna fak. Sålunda meddelade tidningarne i början af Februari underrättelser om förs bund mellan åtskilliga stormakter till fun tens lösning, och man hörde talas om ett engelfft-franfft-öfterritiftt, ett franfit-itatienfft-öfterritifft od) ett franfft-ruyftt-öftervififft förbund, till def slutligen alla dessa underrättelser sammanföllo i den hufwudsumman, att alla stormakterna sötte blifwa eniga om ett gemensamt uppträdande i Konstantinopel, för att förmå sultanen till eftergifwenhet mot de kristna. Under de sista dagarne ha nya rykten cirkulerat, jåfom om en not från friherre Beuft i början af året, hwari han föreslog en res vision af 1856 års fredstraktater till fördel för Ryssland, om ett försöt af den nya turtiffa ministern Fuad Pascha att träffa omedelbart aftal med Ryssland, äfwen om det slulle tosta uppoffringar, för att derigenom twinga Öfterrite och Frankrile att uppträda deremot, oc slutligen om ett cirsulär från den turkiska utvitesminifteren, fom anklagar Ryssland för att under wänskapens maft fullfölja egennyttiga af sigter. Det är naturligtwis swårt att inse hur förhållandena werlligen frå i den diplomatiska werlden, och de många mot: sägande ryltena äro kansle endast deruti en bild af werlligheten, att den största förwirring herrskar bland statsmännen om hwad de egentligen skola taga fig till. Endaft få mycket tyckes wara sälert, att ry: sla regeringen uu som alltid förnt, söter undergräfwa det turfiffa wäldet, och att det sanatisla presterstapet efter yttersta förs måga upphetsar det rysla follset till on strid för de förtryckta trosoc ftamförwandterna, att Frankrile, ide will upp offra fitt inflytande på Tsterlandets folt för att sätta en stötta under sultanens murlna od) waclande thron, och dersöre af honom fordrar betydliga konccssioner till de kristna, bl. a. genom fin gesandt Bourre wid dennes första fommanträffans de med sultanen; att England här fom annorstädes frultar krig och ide längre följer den Palmerstonsla läran om Ture licts integritet, få att det liberala particts ledare Gladstone starkt påyrkar ett strängt uppfyllande af sultanens löften och lastar slulden för landioternas uppror på fultas nens föga ordbålliga regering, under det utvifesminiftern, lord Stanley, endast swagt håller igen; att Jtalien bestämdt under stödjer de Iriftna follslagen i deras frihetsfträfwanden, hwarför det äfwen skickat en generalkonsul till Bularest och en hög ov den till furft Michael af Serbien; och att sterrile söler utsläcka den brand, fom glöder under askan, få att den ide skall sträcka fig till grannlandet Kroatien. Emellertid fortsättes striden på Kandia, oaktadt alla segerunderrättelser från tur: tiffa regeringen; det har ide tjent till nås got, att sultanen skickat en ny lommissarie till ön, Server Pascha, med widsträckt fullmakt, utan tyckes endast utwisa, att det icke gick så wäl för den förre anföraren, som man welat inbilla folk. Franska res geringen war i början ide särdeles mäns ligt stämd mot detta uppror, och de offi ciella sranska tidningarne höllo fia alltid till de turtiska underrättelserna. Men ef ter hand har en förändring inträffat; den blåa boken medgifwer, att upproret ans tager större dimensirner, och att den lö8ning af frågan, fom förut narit möjlig nu är omöjlig, emedan annexion med Grefs land blifwit kandioternas lösen. Den nya turlisla ministeren, hwillen blifwit fam A1 222 3 er . a