Norrländska Korrespondenten – 12 mars 1867, sida 3

fall hade resultatet blifwit 94 nej mot 70 ja och utgången motsatt den, fom inträffade. Grannlagenheten resulterade nu att just dessa 39 gjorde flag i salen, men funna dock Åtwå fina händer a la Pilatus. 3 första kammarens diskussion öfwer frågan märktes hos nägra talare en wiss ironi mot de jparfamma grannarne. Wid föredragningen af staksutstottets betänkande rörande rilsgäldskontorets för waltning af jernwägsbyggnadsmedlen med delade Ola Larsson frän Ståne, att fastän han anwändt både addition, subtraktion och multiplifation, få hade han doc ej fått reda på c:a 100,000 rdr, och han öns skade att de närwarande fullmättige i ritsgäldskontoret wille slarera den saken. Tal mannen gjorde en paus; men ingen tillfredsställde Ola Larssons åtrå, och betänkandet blef lagdt till handlingarne. Kam maren tycktes alls ide uppstatta hansftudier i de tre räfnefätten. Rörande afslaget å ändringen i bemäs ringsförordningen yttras i rifsdagstaleidoffopet bland annat: SObejtridligt är att fall funna inträffa, då omtanfan för rilets fäterhet träfwer att påfalla bewäringen innan det cgentliga förswaret börjar. Den politiska fällningen fan ganska lätt blifwa få hotande, att större truppsamlingar måste företagas och bewäringens öfning i wapenbruf erfordras. Tager man i betrattande å ena sidan det myckna entusiastiska talandet om ett folt i wapen, om gåendet man ur huse, m. fl., alla dessa fraser, fom låta s stort, få uppoffrande, så modigt, och a andra sidan den nu plötsligt uttalade ffräcten, af dessa Herrar, hwars namn slutar på —son, för det maltmissbruk, fom för slagets antagande lunde medföra — huru nöjattigt förtlara dessa stridiga ytterligheter? — Göteborgsposten yttrar i fam ma ämne: Det sinnelag 2:a kammaren här wisat, stärter of ytterligare i den tron, att wårt lanctförswars uteflutande grundande på bewäring (jollbewapning) redan nu stulle funna bli en fara, Qwaraf fom mande generationer torde få erfara nu ide ens anade följder. Det hade warit bättre om lammaren sött genomdrifwa ritsdas gens ötade inflytande på handhafwandet af landets politit oc dermed afwen hins vrut ett missbruk, fom man nu befarar — hellre an att twårt afslå en paragrafförändring, hwarigenom tonungens händer tunna i en för landets framtid afgörande och wigtig tidpuntt på ett wisst icke lung nande sätt bindas.