Norrländska Korrespondenten – 1 mars 1867, sida 3

Ett stadgande i wår nya riksdagsordning, som ej kan egnas nog uppmärksamhet. Om en representativ författning skall innebära någon sanning och icke blott wara ett gyckel med det skattdragande folfet, få bör och den reprefentativa förs samlingen eller folkombuden kunna hands la fullt sjelfständigt och ide i mer eller mindre mån wara beroende af styrelsens påverkan, aldra minst få beroende of samma, att de när fom helst kunna för ras på porten. Ja, reprefentantförfamlingen bör minst wara få sjelfständig som i Norge, att ett fortsatt uttalart beslut af tensamma mäste af styrelsen antagas för lag. Annars går det, lifas som wi nyligen fett i Ryssland, att, när något inträffar, fom smalar wederbövande illa, få är det straxt slut med den kejserliga nåren och representanterna för ras på porten, eller såjom i England, ber man arbetat i ärhundraden för att få ve obetydligafte eftergifter, men ftyrelsen låter bäte felket och dess ombnd på ver fom narrar århundraden ut och århundraden in. Betlagligtwis förlorare fwenska folket och dess ombud genom ren nya riksragsordningen en fjelfftänviabet, fom de förut egde, den nemligen, att folkombudens sammanwaro icke förr än efter wiss tid kunte af styrelsen aflysas. Nu kan ity: relsen, när ven behagar, ide blott föra follombuden på porten, utan äfwen åläggs pa foltet att göra omwal. Det der innebär en god del af ett ryskt fielfherskarewälde, fom wederbörande helt wisst, seran det en gång erhållits, ice få lätt lärer släppa ifrån fig. Men vet är nu antaget. Många äro af den beskaffenhet, att ve ide funna öfwertygas, utan af erfarenheten ve sjeljwa få liva, ide en gång när den talar få tydligt tid dem, som i wår tid från grannstaterna. Det måste nu fa wara, men man bör wäl ätminstone gifwa aft på, att retta Damotlesswärd finnes till, icke för att af detsamma låta skrämma sig till feghet, nen för att låta mana sig till förfigtigvet Man bör utom detta eftersinna ett tadgante, fom förefsinnes uti 61:fta S:en aj Negeringsformen; det säger nemligen: illa afgifter, fom riksens ständer bewilat, skola utgöras intill slntet af det år, inder hwars lopp ben nya bewillningen f ritsens ständer fastställd blifwer. En fåran bewillnina, fom denna riksörsamling föreslagits af minst 28 milioner sex hundratusen riksraler årligen, yckes, om den antages, funna wara till äcklig för att, rå man är utan önskan tt inblanda fig i de twistefrågor, fom ippröra Europa, funna försöka regera så egen hand, och vå behöfs ju ide anlat än det minsta, fom smakar mederörande illa, flux lita afskeda represen. ationen; om detta sker såsom i Ryssland cnom en guvernör Lewaschoff eller en ustitiestatsminister De Geer gör ju alleles detsamma. Man behåller de en ång beslutade skatterna, rör fia årligen ned nära trettioåtta millioner rifsdaler, wensta foltet har ju beskattat fis sjeljt ch det får walja ombud hwart år och dälja omigen, men behöfwer ej hafwa ågot bråk med bewiljande af nya statter, yrkdörren. När ändtligen Ahoren an.