J foerdna dagar, då piglöneu utgjorde hälften mindre än nu, war tjenstepigan anspåkslös oc duglig, hon iunde då samla en sparpenning till ålderdomen; hon war ärbar och gudfruttig och utförde fina gör romål med förnöjsamhet. — Hur är mt förhållandet? — Ofta taga desfa tjenare exempel af fin utpyntade matmoder eller hennes uttlutade döttrar (ursägta orden!) som också skola wara granna med besked, äfwen om det inom hus ej går så noga tillwäga hwarken med renhållning eler annat. vita wackert, fom det är att se ett entelt men wäl llädt fruntimmer, lika mes derstyggligt är det att fe en med allt möj ligt frims-lraoms utsirad qwinna. Om en föndags-aftonffota är behöflig, få är det för arbetstlasfens qwinliga Per: sonal i allmänhet — och det skulle wara af ett ofantligt wärde, om de kunde be redas en, om aldrig få liten, själsodling, i stället för att om föndagarne utftofferade i wida krinoliner och kappa med glass perlor och knappar både fram och bat, wisa sin grannlåt, — och af dessa är ändock större delen nyss från rama bondlandet intomna pigor, som jemnt och nätt funna läsa i bot och bata en pannkata. Pigorna maste tagas från landet, ty wåra döttrar af arbetsklassen funna naturligtwis, sedan de genomgått flickskolan och lärt fig hål: och fläd-fömnad, ide blifwa pigor, utan blifva mamseller, med hatt och ty åtföl: jande tuppfjädrar — och sedan — ja, fez dan får deras mamma heta mormor — och få får fattigwården hela familjen att dragas med.