— Winteräfwentyr i Ostersjön. För någon tid sedan meddelades, enligt upp: gifter från Sandhamn, att 2:ne fiftfume par, hemma i Stockholm, kom mande från Åland, råkat ut för den stränga lölden i förening med snöstormar i medlet af förs liden månad. Den ena fistsumpen blef, med biträde af 20 lotsar från Sandhamn, efter de mest ihärdiga anstrångningar räds dad och införd till Björtön, norr om Korsö. Men den andra fifffumpen, tillhörande fisttöparen Blomqwist, tunde deremot, i anseende till dess läge, icke erhålla något biträde, intlämd i is under Härsten som den war (1 34 mil till sjös från Sandz hamn), och ansågs af lotsarne nära nog ohjelpligt förlorad, en åsigt fom allt mera wann ftyrta derigeuom att inga medel kunde anwändas för att fomma den olydliga besättningen till Hjelp. J fredags återkom dock Blomqwist och besättningen, alla wälbehållna, till fina anhöriga. Blom qwist berättar, att då han nödgades för snöstormen föfa skydd under Harsten, blef fifffumpen snart inklämd i is och fnö förja till flera famnars djup. Under heta tiden war det omöjligt att lomma ur is sörjan, hwillen, i anseende till hafwets upprörda tillständ, aldrig tillfrös, men icke heller skingrade sig. Genast, då befätt: ningens belägenhet blef få hjelplös, öfmerenskoms att minska matportionen få att den endast för en fortare resa beräknade provianten kunde räcka för längre tid; lite bränsle lunde, fastän med stora fwårigz heter, uppsamlas på den obebodda holmen, under hwilten fisksumpen fört skydd. Så förgid tiden från den 16 Januari tills för ett par dagar sedan, då is-sörjan bör jade ffingras och en utsigt till räddning wisade sig, fom genast begagnades. Fisksumpen lemnade sitt farliga läge oc fom in på en säter ankarplats, hwarefter Blom: qwist och hans besättning (3 man) öfwer Möja återwände hit. De hade då under nära en månad i sträng köld och swåra snöstormar wistats på den bräckliga far: toften, många dagar förtwiflande om rädd ning. Med undantag af fisk, mar provis anten i det närmaste slut. Hela fisklasten hade naturligtwis under tiden dött och saledes reducerats till ett ringa wärde. — Bör swenska sången representeras å ten blifwante jätte sångfesten unter werlts-expositionen i Paris denna fom mar och huru? — äro 2:ne frågor, fom af UpfalasPoften, med wädjande till den öfriga pressens omdöme, beswaras på följantre sätt, hwari mi i allo instämma: Såsom bekant har ett cirkulär utgätt från Paris till alla länders fång: och musif föreningar, i hwilket dessa uppr manas att deltaga i den stora sångfest och concur8 universel, fom man be: flutit hälla i Frankrikes hufwudstad mot slutet af Augusti månar vetta är. Tid ningarne förmäla oc, att denna uppe maning flerestädes med förtjusning met tagits samt att man bereder fig på att eftersölja densamma. Unter sadana för: hällanden är det naturligt, att man gör fig ven frågan, om ej äfven swenska fången bör wid ven ftora internatio: nella sångfesten representeras, och fwar ret på denna fråga fan ide utfalla an: nat än jakande, då man erinrar fig de nationella sånger wi ega famt vet allt större anseende och beundran den fiwen: ffa fången wunnit i utlandet för hwarje gång dess stämma der funnat göra fig gällande. Men är tenna fråga lätt befwarar, är deremot ide så förhållandet med den andra eller frågan buru? Klart måjte wara, att den sångförening, hwillen i