Wärden på Red Cap. Den i London utkommande tidningen vÖWMIuternational berättar följande: Matrosqwarteret i London, Wapping, ligger utanför Londonbryggan, på men: stra stranden af Themsen, och begränsas på florsiran dels af packhus, dels aftfujer för lossning och lastning. Här finnes ej långt från dockorna en liten stinkande aränd, wid hwars yttersta ända liager ett wärdsbus Red Cap, fom endast bes sökes af matroser. Wärden, Tom Halsey, war en lustig kurre, omkring 40 år game mal, fom förut warit sjöman. Han hare en fyrkantig fiaur, mar skelögd, såg myc fet fwinapoliff ut och hade en omans tigt låg panna. För öfrist ftod han juft ej i det bästa rylte. Polisen tände hos nom mer än wäl; den hade tre gånger haft fatt i honom, och han hade warit under åtal för brott, men hwar gång hade han sluppit lyckligt derifrån. En måndag i December kom skeppet Seraph in i Londons hamn sent på natten, få att det ej sattes i fråga, att vet kunde komma fram till lofninggplat: fen, utan måste kasta anklar i närheten af dockorna. Det fom direkte från Anstralien med en last alun. Bland tess besättning befunno sig twenne Skottar, som flera månader warit bland bergen i Nya Syd-Wales och aräft efter auld; te hade haft lycka med fig och i Sidney fått fin fångst förwandlad i klingante mynt. Saunders kunde wäl i i fin päse ba 480 pund iterl., och hang wän Do nald lita mycket och Ytterligare 100 pund dertill. De båro enträget kaptenen om att få komma i land, och båten förre dem till foten af Red Cap. Då re klättrate uppför stentrappan, hwars ne: dersta steg sköljes af Themsen, kunde de knappast fe banden framför fia; hela gas tan låg inswept i mörfer; endast i märdge huset brann ljus. Tom Haisev war just i begrepp att stänga. De båra matroserna frågade bonom, om han kunde skaffa dem logis öfwer natten. Tom petare på ett pla fat, hwarpå ftod att läsa: Godt natts herberge för 1 fhilling. Wärden war ej fen att taga reda på, hwarifrån de kommo. Nå, frågade Han, han I Haft lyda med er?7 De båda skottarne gjorde en illmarig, hemlighetsfull min, som gerna kunde gälla som swar Tom förde sina båda nattgäster upp i öfwersta wåningen, och wisade dem in i en liten lammare. Dn hade blott ett enda fönster, och detta wette utåt Them sen. Derpå gick han ned och stängde, tog fia i ett enda tag en rvultia fyrte dryck och ställde fia sedan i en wrå af skänkrummet med båda händerna ftörra emot finteu. Saunder och Donald hade emellertid ei dröjt att begifwa fig till hwila. De lågo fnart i den djupaste sömn. Klockan kunde wäl wara ungefär twå tå Saunders plötsligen wäcktes af qwäf: ra sfrik och jemmerrop. Han reser sig upp och ser Tom Halsey tlvfwa bufwu det på hang kamrat med en yra. Siragt grep han efter en Inif, fom han lagt på en stol mid sidan af sängen; men innan ban bare fått tag iden, bare Halsey fattat honom om strupen och tillvelat ho: nom ett fruktanswärdt hugg i hufwuret, hwarpå han slog fina starka armar kring sitt offer och kastate honom ut genom fönstret. Ett ögonblick verefter låge bäda Skottarne i Themsen. Mördaren tog uns ter hufwurkurdarne te båra fyllda pens