lommo mer än 300. Wid postens af gång kände man nemligen icke med mit: bet, att mer än 80 personer blifwit räds dade. Olyckan timade rå fartyget war omkring 7 mil ofwanför Baton Rouge och elden uppkom genom gnistor från skorstenen. Den spred fig med fåran hastighet, att alla försök till dess hämmande woro förgäfwes, hwarför fartyg och resande måste öfwerlemnas åt sitt öte. Tafhion hade ombord 2,700 bas tar bomull, hwilken bidrog att öka lår gornas raseri. Fartyget styrdes upp på en sandbank, hwarifrån det likwäl fnart dref loss och nerbrann till wattenytan. Rnjutd-pasfagerarne uppgingo till ett ans tal af mer än 100. MNaftan alla däcdspassagerarne woro negrer; dessa sprungo utan besinning i wattnet och högst så, om ens någon, undkom med lifwet. De öfrige ombord warande sprungo om hwar: andra i wild oordning för att undgålås gorna, och då trängseln på något ställe blef för stor, störtade hela hopen på en gång i böljorna och förswann. Förste machinisten stannade så länge qwar i machinrummet, att lågorna hindrade ho: nom att lomma upp. Andre styrmannen och kocken gingo äfwen förlorare. Kape tenen rädvrvare lifwet på flera damer der: igenom att han watade ut i wattnet, och hjelpte dem upp i en julle, hwilken han paddlade till stranden med ett stycke af kajutialusierna. Han war näftan lif: lös af öfweransträngning, men lyckades slutligen uppnå Baton Rouge. Lotsen sprang i wattnet och samm i land. Ett fruntimmer kastade fina tre barn i flo: den och hoppate sjelf efter. Motren och ett af barnen rädeades, men de båda indra omkommo. Oreran och tumultetombord woro, såsom alltid wid dylifa tilldragelser, förfärliga, hwilket naturigtwis wållade att förlusten af menni kolif blef så stor.