Norrländska Korrespondenten – 15 februari 1867, sida 3

GCDA 22 LER MR Rysslands funderingar vå Swerige. (Efter en amerikansk tidning.) Bland re planer, med hwilka mäktina europeiffa stater umgås mot fina swagare grannar, bar man hittills föga ralat om Rysslands förhållande till Smwerine. Och likwäl har man anledning ans taga att möjligheten of Sweriges enaloutissement eller på ett mindre artiat språk uppflufande af czarwäldet blifwit omsorasfullt öfwerwägd i Petersburg. Man upptäcker ingenting fiendtliat i den nus warande beröringen mellan de bada res aeringarna. Men skulle ett passande tillfälle komma, skulle man finna att den ryska äregiriaheten uppgjort och moget öfwertänkt planen att annektera den stora halfö, fom sträcker fia neråt från Nyflands norpwestra gräns Det är def utom säkert, att Swerige lika lifligt, som sin stora aranne tänker på denna möjz linbet att bli införlifwadt i Ryssland. J Stockhobm, jåwäl fom i Petersburg, iakttagas med största oro alla tecken, som pfa åt detta håll. Möjligen gör en naturlig fruktan i det nära grannskapet af en få mättig och för anfall benägen nation, att swenskarne beswärja fram många drömbilter om fara, litasom de beskedliga pratmakarne i Geneve alltid frukta för, att Napolcon skall komma och införlifwa vem med Frankrike. I fjelfwa werket finnes ret ide få få tecken till, att Swerige tagits i nogarannt bes arundande och öfwerwägande af de ryska dviplomaterne. Man kan gerna säga att Ryssland minst af alla stater på jordens yta behöfwer utwidga sitt område; men en nations behof äro en osäker måttstock på hennes önskningar; och om mängden, få wäl som om en enskild persen, fan man med skäl säna, attmatlusten kommer, medan man äter. Rysslands traktan efter landwins ning för närwarande föter ut är ett våligt förebud för dess försakelser i norr, och wore bredden af dess nuwarande områte det enda, fom förhindrade def; Ytterligare utwidgning på bredden, wore tet näppeligen att räkna på Rysslands för sakelse. Men hwad Ryssland nu behöfwer är ide få mycket land, som icke desto mera matten, och i afseende å detta fed nare element skulle Sweriges egande upps fylla alla def önskningar. Jnstängdt mellan Polarbafwet och Smarta hafwet och med öppen kommunikation till At lantiska bafmwet enrvaft på stora omwägar genom Östersjön och Medelhafwet, är Ryssland, en natien som e er få hamnar mid hafwet, lyftet efter ett slags förftor ring of dess kuststräcka. Af Preussen, en nation, fom bar famma begär efter en hafskust, är ingenting att hoppas, efter hwad man fett i det nyligen förra triget. Turkiet på ena sidan och Swerige på den andra äro de enda matter, som lemna Ryssland utrymme till ute widgning. Besittningen af Swerige skulle gifwa Ryssland heta westra sidan af Os stersjön, och som det reran innehar den östra, ffulle kontrollen öfwer detta haf med dess inlopp öfwergå i dess händer. Jngen plan wore följaktlinen mer egnad än denna att förstora Ryssland. Wi hoppas, att tet må bli långt tills dess något praktiskt försök göres af ryska statsmän att med wild taga Swerige. Oafsedt all fråga om artiahet eller rätts wisa, stulle förslaget medföra ett allmänt europeiskt krig. Trots missproportionen mellan motståntarne skulle dock Swerige icke bli något lätt byte. Dess halsö skulle bli swår att öfwerswämma för en fiende och det håller just nu på att fullkomna sitt starka kustförswar genom de bästa moderna mekaniska uppfinningar. Lifasom Ryssland har det skyndat att tillegna fia monitorsystemet, och båda länderna äro wäl försedda med dessa fiöfriggrerskap. Ett krig mellan dem skulle wisa prof på en sjöstrir, bwars motstycke man hittills ide fett, en sammandrabbning mellan tornfartyg af jern med ofantliga kmoner.