Norrländska Korrespondenten – 15 februari 1867, sida 2

tiserat mamsell och att mamsell af oförsiktighet och tyggelöshet fälldt yttranden som gifvit dessa Rykten sken, emellertid min Nådiga har jag af säkerhet fått vetta att mamsell skruttit af att vara på vägen och att jag skulle vara det tillkommande resultatet d. v. s. Far. Jag skulle ej vilja tro mamsell om att mamsell ville vara så svinaktigt kompetent d. v. s. låg och nedrig att vilja intransportera mig i Tjärleks aflajrerna och komma med sådane förebråelser och astrakaner emot en som det ej hörer till — Jag ärkänner visst att mamsell i afseende till formen har någonting som förbländar mitt jag och att mamsells besittningstagande för mig vore såsom en ambitionsheder desto gernare erkänner jag att mamsell i afseende härpå haft en skenbarligt resultat d. v. s. en anledning att skrytta öfver sin äganderätt till mitt Jag, ty nu i vära civilisiterade samhellen är en bildningens målsman en ingalunda neutral och obetydlighet, men förbanna mig mamsell af mig skall få så mycket som så här en gång — När mamsell har det på det viset så tvår jag mina händer och säger med demonstration d. v. s. för mig sjelf, hon skall nog en dag stånda till rätta för sina rattionella anfördingar d. v. s. dessa af oförsiktighet anförda rader. Hon är så god och håller sig — elljest skall jag lära henne Mores och med Sypresser triumphera hvarandra inbördes. Mamsells högt aktade Jöns Jönsson. P. S. I anledning af ofvannämda rykten får jag med anhållan om svar på Sålefteå postkontor och Säcken veta hurruvida roten till uppfinning kan ega rum. Dens. Nägra postdagar sednare emottog herr Jönsson följande svark), hvilket för konseqvensens skull med diplomatisk noggrannheto återgifves: Härre! Inte för det att härrn är någon, men endå! Iler om daggen for jag och bjödd ala Här Skapperna på suppe till Kellarmestarns Också skulle jag likaså bjuda Postmestarns och när jag kom in till Postmestarn hade nöjet emottaga brevett. att Ilärrn er tockig gleder mig mera än härr kan tro för si te Dårrar får göra så stugt dem vill seger surack så bryr derom sig ingen — Ja värkligen att härrn är tockig ty Endera er han tockig äller också er han gallen för det är Nestan detsamma. men hvad mig Beträffar och det ohyggliga skällsordet att jag skulle vara på någon Veg och att Härrn skulle vara ett Tilkåmande Re Sulltat så det bestrides, ty jag vet nog jag — Män emellertid skall nog Härrn få se en dag i vem han stungit haver uslingen Hans Han borde skämmas Nidingen ) Originalet finnes i försis värjo,