nus, som fordrade så mycket så litet. vore i hög grad orättvist att det icke folkskollärare-verkn mångenstädes inom församskötes med en insigt, ett nit intresse, som förtjenar erkänoch vår aktning. Tack vare serliga seminarium, stiftet för ide har och i många år haft å, har åtminstone derifrån utts män af facket, en heder för et, en lycka för församlingarna. orpsen utgöra dessa lyckligtvis och om dem är här icke fråga. saknas visst. icke exempel på, detta yrke sällat sig de kosteoriginaler, dit drifna af de allaste bevekelsegrunder eller rent slump. Ett sådant exemplar göra ämnet för vår betraktelse äng. erminen 18 anlände till Hernöminarium en mycket fiffig skolärling. IIans namn antaga vi ns Jönsson. Han hade funnit nremmen icke förlänade honom ärkelse, han eftersträfvade; huru ylen och skomakarestolen i längvenera den, som hade pekstickatedern i perspektiv? Han 3 och segrade. Efter den vansen utgick han. från seminariet, jgon svåra lärd. — Jag skatlycklig — brukade han skrytande yttra till sina kamrater — att jag har lätt för att uttrycka mig logiskt... det är alldeles nödvändigt för en bildningens målsman, att i tal och skrift uttrycka sig logiskt. — Han hade emellertid utbildats till en sorts sprätt och trodde sig agera plejono, ehuru himlen må veta att faconerna bra mycket stötte på fjellbjörn. Det aldra kosteligaste hos honom var likväl hans ovana att i tid och otid jägta efter lärda fraser och, så vidt möjligt var, i otal och skrifto inblanda fremmande ord. Våren 1847 befann jag mig på laga skiftes förrättning i en af länets aflägsnare fjellsocknar och blef då i tillfälle att i folkskolan afhöra en examen, hvartill jag troligen aldrig får upplefva maken. IIerr Jönsson, redan ordinarie skollärare, brillerade med osubjecto och vobjectp, ocopulas, opremissero, yconclusionern, Hadverbial-satserv m. m. mycket ylogiskto, som jag omöjligen kan minnas; men hvad som aldrig går ur mitt minne, det var när en af gossarne, på frågan: hvilka voro dina första föräldrar?? — svarade: — En Jötte i Bohvill å Babba i Forssäs. Då skulle ni ha sett skolläraren Jönsson, mina damer och herrar! Han lade hufvudet på sned och tillrättavisade skolpilten i den mjukaste, mest resignerade, fastän förebrående ton: 9 — Iluru ofta har jag icke förmanat dig, Petter, att uttrycka dig logiskt, d. v. s. med ettertanke och schyssmang, d, v. s.... d. v. s.... logiskt! Efter tillrättavisning vände han sig om till oss åhörare och såg belaten ut, liksom ville han säga: hör ni?? Af det anförda bör redan ha en aning om hvad sorts andas barn, den gode herr Jönsson var i folkskolan. Nu till en bit roman skildta lif. Under vistelsen vid seminariet kunde det ej undgå hans anhörigas kännedom, att herr Jönsson lefde en smula oordentligt och visst icke i enlighet med den anda af stillsamhet och blyghet, som så ofta karakteriserar de unga seminaristerna. Bland andra upptåg hade han hos en uppasserska på ett mindre väl ansedt näringsställe anmält sig som friare. UHärom underrättad, skref hans bror, Ingemar, till honom och gaf honom en ganska allvarsam skrapa. Derpå erhöll Ingemar per omgående följande, mycket logiskas svar:) Bästa Broder Ingemar! I anledning af ditt ofvannämda skrifvelse för hvilken jag på grund af en mängårig Konsideration d. v. s. sammanvarelse är Dig mycken tacksamhet skyldig, får jag genom utdunstandet af denna läsaren ur hans en) Brefvet finnes i original i förf:s värjo. mina tankar åstaskomma på min penna till ett rörligt element för att genom ett mekaniskt mysterium demonstrera för dig en mycket konstruerad händelse d. v. s. märkvärdig, jemte en hop andra nyheter som jag ej så noga specificeras kan. En gumasist var det som vid 8 dagar sedan tog sin skrud d. v. s. utdunstade sin andedrägt för sista gången i det han omfamnade en magister som hetter Ritsen, som sedemera uppgaf andan. Jag måste väl äfven Konstruera d. v. s. berätta för dig huru det går mäd lesningen i vår anonyma d. v. s. förträffliga skola. Dermed gar sckligen, i anseende till Skolans Dimensjoner, men du ma tro att det ej finnas alla som ha så godt hufvud och vi d. v. s. jag får skratta när de komma fram med Skriptumer som inte är för rara iblant d. v. s. understundom, de får också skämmas när vi komma fram med våra kompetenta d. v. s. ordentliga skrifter. Jag måste väl äfven berätta för Dig huru jag mår hvilket är ganska bra och jag ser utaf Ditt bref att du mår ganska bra hvilket allt är ganska bra efter alla subjektifva omständigheter. Du må tro att vi ej ha så tråkigt här heller alla gånger på Skoletuiet i Hernösand d. v. s. på min studerkammare Ty om onsdags och lördags aftnarna kommer son till A. och son till B. till mig och geometriskt vi hålla då ett sådant Tumullt d. v. s. Före och Buller att de som bo under oss måste med bäfnad och förfärelse ropa Iläll!! Det blir nu ej så långt tills jag är så god och Kommer hem och hällsar på Men dessförinnan måste Du vara god och Läsa öfver Multiplikatjonstabällerna, ty när jag kommer hem måste Du bereda Dig på Recknuelse. Du seger Dig att du fatt spaning om att jag brukar rumla om med punsk och Löf — — I, anledning deraf får jag degradera Dig att geometriskt konstruera d. v. s. skrifva och ge mig svar hvilket jag väntar med Konsideration d. v. s. högsta otålighet d. v. s. genast. K! skrif snart och snart så skall jag gifva Dig ett mechaniskt Mysterium igjen och med Interfolianter säga huru saken egentligen står — leknar Broderl. Jöns Jönsson. P. S.! I anledning af ovanemde rygten får jag degradera dig att undersöka huruvida det gifves någon rot dens.o (Forts.) till upphofvet — Röda näsor äro att betrakta som fyrtorn i lifvets ocean, som tjena till att varna oss mot de farliga klipporna Cap Madeira, Cap Jamaica och Cap Mallaga.